Verksamhet

Handledning i Omvårdnad har en lång historia med sin början bland sjuksköterskor inom den psykiatriska vården i England. Under 1960-talet började handledning av sjuksköterskor införas på en psykiatrisk avdelning vid Ullevåls sjukhus i Norge med hjälp av den engelska sjuksköterskan Elisabeth Barnes. Yrkesmässig handledning i omvårdnad har sedan dess utvecklats via den psykiatriska vården till den somatiska och nådde under slutet av 1980-talet även Sverige. Våren 1992 samlades i Göteborg en grupp sjuksköterskor, vårdlärare och vårdforskare för att diskutera begrepp och policyfrågor. Det bildades en nätverksgrupp och 1995 beslutades att en nationell intresseförening skulle bildas. Redan 1996 blev det en riksförening inom SHSTF (senare Vårdförbundet). I samband med att Vårdförbundet och Svensk sjuksköterskeförening omorganiserades1999-2000 genomfördes en frikoppling mellan Vårdförbundet och Riksföreningarna. Riksföreningen för Yrkesmässig Handledning i Omvårdnad (RfYHO) blev en självständig organisation. År 2009 kom det att kallas sektioner inom SSF och sektionen tog namnet Handledning i omvårdnad (HiO), sektion inom SSF. Sektionen har som uppgift att främja sina medlemmars intressen genom att medverka till hälso- och sjukvårdens framåtskridande samt främja forskning, utveckling och utbildning inom verksamhetsområdet. Sedan december 2000 ingår HiO som en sektion inom SSF och samarbetar med Vårdförbundet via ett samverkansavtal.

I syfte att säkerställa kvaliteten på den Handledning i Omvårdnad som ges till vårdpersonal i omvårdnadsarbete, har HiO tillsammans med Svensk sjuksköterskeförening och Vårdförbundet tagit fram kompetenskriterier för handledare i omvårdnad. I slutet av 90-talet träffades en arbetsgrupp med personer väl förankrad inom kunskapsfältet yrkesmässig handledning i omvårdnad för att utarbeta kriterierna[1].

Arbetet tog utgångspunkt i de norska och danska kriterierna för godkännande av handledare. En idéskiss sändes ut till landets nätverksgrupper för synpunkter och diskuterades därefter vid en studiedag inom HiO. Ett reviderat förslag diskuterades vid en Workshop i Stockholm den 6 oktober 2000 där personer som företrädde professionen, utbildningen och arbetsgivaren deltog. De synpunkter och diskussioner som framfördes vid workshopen sammanställdes slutligen av arbetsgruppen och överlämnades till styrelsen för HiO (då RfYHO) som den 11 november 2000 fastställde kriterierna. De har reviderats 2003, 2008 och 2015. Den senaste revideringen skedde 2021.

Från början blev riktlinjerna inriktade på att ställa krav på utbildningen till handledare. Detta medförde att de utbildningarna som har bedrivits sedan dess har följt dessa riktlinjer och omfattat 30 hp.

I de senaste riktlinjerna har fokus därför ändrats till vilka krav som ställs för att bli Handledare i omvårdnad enligt Svensk sjuksköterskeförening sektion för Handledning i Omvårdnad. I denna revidering ändras termen Godkänd Handledare i Omvårdnad till Certifierad Handledare i Omvårdnad. En viktig diskussion i detta har varit att skydda titeln Omvårdnadshandledare som idag även benämns som Processorienterad omvårdnadshandledare, Yrkesmässig handledare i omvårdnad, Reflekterande handledare i omvårdnad.

Ett problem med att ”kärt barn” har många namn är att det i exempelvis uppdrag, upphandling av handledning och inte minst i forskning om handledningens betydelse är svårt att jämföra och dra slutsatser av dess effekter då innehåll, frekvens, teoretisk grund, handledarens kompetens, värdegrund och utbildning varierar. Därför önskar föreningen att i den forskning som bedrivs inom handledning i omvårdnad definiera ovanstående faktorer.

Enligt Svensk sjuksköterskeförening sektion för Handledning i Omvårdnad definieras Handledning i Omvårdnad som:

En pedagogisk process, där självupplevda omvårdnadsrelaterade situationer klarläggs, bearbetas kognitivt och affektivt genom egen reflektion och kollegialt stöd samt kritisk reflektion. Där etik och teorier i kunskapsområdet omvårdnad utgör ramverk och analysverktyg för handledningen. Handledningen kräver regelbundenhet och ett systematiskt genomförande, målet är utvecklingen av sjuksköterskeprofessionen och den kliniska omvårdnaden. Med regelbundenhet avses att det är samma personer och handledare som träffas med regelbundenhet över tid. Handledning i Omvårdnad ska ledas av en certifierad Omvårdnadshandledare.

I MENYRADEN ovan hittar ni dokumet avseende konstituerande styrelsemöte, stadgar, verksamhetsplaner, verksamhetsberättelser och årsmöten.

Senast publicerad: