Framtidens vårdverktyg testas i lägenhetslabb

E-hälsolabbet liknar en vanlig lägenhet. Men innehållet är högteknologiskt. Här kan studenter, vårdpersonal och forskare testa och utforska framtidens digitala vårdverktyg. Blivande sjuksköterskor knackar på dörren.

Text: Bertil Janson

E-hälsolabbet är långt ifrån det man vanligtvis associerar med ett laboratorium. Inte en pipett eller ett mikroskop så långt ögat kan se. Det som möter besökaren är i stället något som liknar en hemmamiljö, med ett fullt utrustat kök, matplats och soffhörna. Lokalen finns på universitetsområdet i Umeå.

Labbet, som invigdes i maj 2022, är byggt för att fungera tvärvetenskapligt. Forskare, vårdpersonal och studenter från olika områden kan här testa och utvärdera olika digitala verktyg för att förebygga ohälsa och diagnosticera och behandla sjukdomar. Från början var det enheterna för arbetsterapi och fysioterapi, tillsammans med institutionerna för omvårdnad och datavetenskap, som samlades kring viljan att arbeta med och ta fram olika e-hälsoverktyg.

En bärande tanke har varit att använda samskapande metoder, co-creation på engelska. Olika professioner inom vården och patienter ska här tillsammans kunna utveckla och undersöka tekniska vårdlösningar – och inte minst hur hjälpmedlen fungerar hemma i köket. Eller när man sitter i soffan. Det finns även en sovmiljö i anslutning till labbet, liksom en toalettmiljö.

– När labbet byggdes ville vi att det så mycket som möjligt skulle likna en hemmiljö. Förhoppningsvis landar då verktygen som vi tar fram bättre hos användarna, säger Karin Wadell, professor i fysioterapi vid Umeå universitet och en av initiativtagarna till labbet.

Samverkan är en grundsten även i det e-hälsoråd som tillkom i samband med labbet. Där sitter nyckelpersoner från Umeå universitet, Region Västerbotten, Umeå kommun och Vilhelmina kommun.

– Eftersom vi på medicinska fakulteten utbildar professioner inom hälso- och sjukvården är det viktigt att vi samverkar. Då är e-hälsolabbet stället där man kan samla sig och diskutera olika projekt, säger Karin Wadell.

Några forskningsprojekt har redan använt labbet. Ett handlar om fallprevention bland äldre, ett annat om förbättrad rehabilitering, med hjälp av e-hälsa, för patienter med lungsjukdomen KOL. Det bedrivs av Karin Wadells forskargrupp. Bakgrunden är att patienter med KOL ofta skrivs ut innan de är färdigbehandlade. Sängar, vårdplatser och resurser räcker helt enkelt inte till.

– Deras medicinska behandling är klar, men de har inte fått kunskap om nutritionsaspekter, hur de ska röra sig, andningstekniker och hjälpmedel. Det har inte hunnits med. Så de kommer tillbaka, blir inlagda igen, ännu sjukare än innan.

Förutom försämrad livskvalitet för patienten, och mycket ångest, kostar detta pengar för samhället. Forskningsprojektet går ut på att hitta strategier och e-hälsoverktyg för att stödja både personal och patienter.

– Målet är att de ska hinna få den evidensbaserade vård som vi vet är effektiv, och som till exempel skulle kunna förhindra ny inläggning, säger Karin Wadell.

Flera av verktygen i labbet har från början utvecklats inom dataspelsindustrin. Det är bland annat Virtual Reality-headset och AR-glasögon, där man kan se både sin faktiska omgivning och en förstärkt verklighet, ”augmented reality”, i form av grafik och text, som hjälper användaren med den information som behövs vid tillfället.

– De finns i labbet för att möjliggöra tillämpning i olika vårdsammanhang. Men de måste programmeras och anpassas till syftet, säger Karin Wadell.

Ett projekt inom kommunal hemsjuksjukvård där AR-glasögonen används handlar om tillämpning vid medicinering. Äldre personer kan tycka att dosetter är väldigt svåra och besvärliga att hantera.

– Man kan ha tio tabletter som ska delas i dosetten. Oftast klarar man det inte själv. Då måste personal dit och dela.

När AR-glasögonen hade programmerats med en medicinlista och kunde identifiera de olika förpackningarna blev det enkelt för användaren sätta på sig glasögonen, titta på medicinförpackningen och omedelbart se en grön bock om medicinen skulle tas just då, eller ett rött kryss om den inte skulle tas.

– Användarna tyckte att de blev mycket tryggare i hemmet och i sin hantering av medicinerna. Och personal behöver kanske inte åka dit för att hjälpa till.

Åsa Hörnsten, professor i omvårdnad vid Umeå universitet, var en av de medsökande när anslag till e-hälsolabbet söktes. Hon är sjuksköterska i grunden och ser potentialen med labbet inom sjuksköterskeutbildningen – även om det stora antalet studenter på grundutbildningen är ett praktiskt problem.

– Om vi ska dela upp dem blir det väldigt resurskrävande med så många lärarledda grupper.

När hindren hanterats ser hon en möjlighet i att sjuksköterskestudenter använder labbet under moment som telefonrådgivning och vård på distans. Inom ramen för examensarbeten kan labbet också vara en bas för vissa experiment.

Åsa Hörnsten menar att sjuksköterskestudenter skulle ha nytta av att testa flera av verktygen i labbet. VR-glasögonen, till exempel, för att förstå hur patienter och äldre skulle kunna få en utökad livsmiljö även om den inte finns i verkligheten.

– Planer finns också på att köpa en så kallad äldredräkt, där unga som tar på sig dräkten får insikter i hur det kan vara att bli äldre, svagare, stelare och långsammare. 

Flera högteknologiska vårdverktyg används redan på många områden i till exempel kommunal hemsjukvård. Det finns läkemedelsrobotar som stöd för läkemedelsintag vid kognitiv svikt och verktyg för bland annat övervakning. På sjukhus används AI mer och mer vid bland annat gastro- och koloskopier.

– Men jag tror det dröjer innan vi får något stort genomslag i de direkta patientnära omvårdande uppgifterna, vilket också är skönt, tycker jag. Ett bra mänskligt möte kan inge hopp och tillförsikt inför framtiden. 

I framtidens vård kommer de digitala verktygen att bli ännu vanligare, tror Åsa Hörnsten, men tillägger att incitamenten idag ”tyvärr oftast är ekonomiska”, kort sagt resurs- och personalbrist.

Fördelarna med de högteknologiska verktygen tycker hon bland annat är ökad frihet och autonomi för patienterna, bibehållen integritet och minskat negativt beroende.

– Själv skulle jag nog föredra att få hjälp av en robot med att duscha eller med ett toalettbesök i stället för att invänta personal, som dessutom byts väldigt ofta, säger Åsa Hörnsten.

Karin Wadell håller med om högteknologiska verktyg inte ska ses som någon patentlösning i framtidens vård.

– Alla tycker inte att det känns tryggt att allt ska vara digitalt. Vi måste hela tiden tänka på dem som av olika skäl inte vill eller kan hantera digitala verktyg. Då ska man förstås inte behöva göra det.

E-hälsolabbet, och utvecklingen längs det spåret, ser hon i stället som en möjlighet att få fler verktyg i verktygslådan. Om man inte vill resa 20 eller 40 mil till närmaste sjukhus, och det fungerar lika bra att göra vårdinsatsen hemma, så ska man kunna göra det. Där finns besparingar och fördelar för alla parter.

– Eftersom utvecklingen går mot mer och mer digitalisering är det desto viktigare att användarna får vara med och säga sitt. Så att det inte bara bestäms från högre ort att ”nu ska allt ske digitalt”. Där kan e-hälsolabbet spela en roll. För det första måste vi veta hur och på vilket sätt vården ska utföras digitalt. För det andra måste vi också veta vilka den ska vara till för, säger Karin Wadell.