Svensk sjuksköterskeförening - en röd tråd i mitt yrkesliv

När jag gick sista terminen på sjuksköterskeprogrammet blev jag inbjuden av Kerstin Ulander som var ordförande i Riksföreningen Kirurgi och Medicin (RfKoM) att vara med i Malmö/Lund-avdelningen. Det blev biljetten in i Svensk sjuksköterskeförening där jag blev medlem direkt vid min legitimation i december 1981. Så stolt jag var!

Arbetet i RfKoM bestod framför allt i att vi anordnade utbildningsdagar, från början två heldagar, sedan en heldag till halvdag och slutligen kvällsarrangemang, eftersom det redan på slutet av 80-talet och början av 90-talet blev svårare för kollegorna att få ledigt för att gå på extern utbildning. Kerstin var fokuserad på professionsfrågor och var en pådrivande kvinna och sjuksköterska som lockade mig att uppdatera mina omvårdnadskunskaper. Så med ”gammal” utbildning blev det många kurser som först ledde till specialistsjuksköterska inom kirurgi med inriktning ortopedi och sedan vidare till forskningsspåret.

Jag gick bland annat en indikatorutbildning på Sjuksköterskornas hus. Jag arbetade med kvalitetsregistret Rikshöft och presenterade på kvalitetsregisterkonferensen i Tylösand 2004 där jag poängterade att vi sjuksköterskor måste arbeta med att få in omvårdnadsvariabler i de olika nationella kvalitetsregistren. Efteråt kom Torie Palm Ernsäter, sakkunnig i Svensk sjuksköterskeförening och pratade med mig, och en tid efteråt blev jag erbjuden att vara med i Svensk sjuksköterskeförenings kvalitetsråd. Fyra fantastiska år då jag regelbundet var på möte i Sjuksköterskornas hus. När jag gick ut efter sista mötet 2009 var jag lite bedrövad över att lämna huset och sammanhanget, men Helle Wijk som var styrelsemedlem i föreningen sa att hon var säker på att jag snart var tillbaka.

Jag nominerades redan 2010 men kom inte med i styrelsen men, det gjorde jag däremot 2012. Det var härligt att åter vara aktiv i föreningen och få möjlighet att påverka. 2015 blev jag ordförande och jag har drivit frågor som digitalisering, implementering och ledarskap. Vi började delta i Almedalen och arbetar nu mer internationellt än tidigare. Och vi har tillsammans med Vårdförbundet bildat Joint Virtuell Swedish Nursing Organisation. Åren har varit spännande och mestadels mycket roliga. När frågan kom om nominering för förnyat uppdrag från juni 2019 tackade jag ja.

I januari 2020 erbjöds jag att börja med biologiskt läkemedel för min eosinofila astma. Jag mår efter insättandet utmärkt i min astma men mitt sömnbehov har förändrats, från 5–6 timmar till 8–9 timmar. Jag förlorade en arbetsdag i veckan!

Under våren bröt pandemin ut. Jag stannade hemma och åkte inte längre till Stockholm och upptäckte att det faktiskt är skönt att sova i sin egen säng. I oktober tog jag beslutet att avgå vid stämman 2021, men sa samtidigt att jag kunde vara kvar i styrelsen om det blev problem med nomineringar. Men nu har vi fått många kompetenta nomineringar, jag tror faktiskt aldrig att listan varit så lång tidigare. Med gott samvete drog jag tillbaka min nominering och jag är övertygad om att det kommer att formas en ny stark styrelse som jag önskar lycka till med arbetet.

Själv kommer jag att arbeta på hemmaplan, men naturligtvis fortsätter jag att vara stolt medlem i Svensk sjuksköterskeförening och dyker kanske upp i något forum eller projekt. Njut av sommaren som kommer och var rädda om er, återhämtning efter årets tuffa arbete är nödvändigt för alla!

Ami Hommel

Ordförande,

Svensk sjuksköterskeförening

Krönika nr 3 2021

Publiceringsdatum:

Som medlem har du tillgång till tidningens fullständiga artiklar