Hundra år av kompetensbrist - när ska beslutsfattare ta sitt ansvar?

De senaste 100 åren har det mer eller mindre regelbundet varit sjuksköterskebrist. Varför sker ingen förändring?

Kända konsekvenser är stängda vårdplatser och färre planerade operationer, men även en ökad risk för vårdskador när patienter inte får adekvat bedömning av sina omvårdnadsbehov och förebyggande åtgärder prioriteras ner.

I kölvattnet av pandemin kommer nu fler och fler rapporter om att det inte funnits tillräckligt med sjuksköterskor i relation till behoven, exempelvis inom äldrevården. Under pandemin har flera verksamhetsområden och patientgrupper fått stå tillbaka, då sjuksköterskor med olika specialiteter har delegerats att vårda patienter med covid-19.

I akutläget var det kanske den enda lösningen. Det har fungerat relativt väl med hjälp av en stark teamkänsla och en vilja att bidra, men pandemin är nu inne på sitt andra år och verksamhet som fått vänta ska nu tas igen. Det finns många och allvarliga signaler om etisk samvetsstress bland såväl sjuksköterskor inom exempelvis intensivvård, som sjuksköterskor som blivit förflyttade till en vårdenhet utanför sitt kompetensområde. Känslan av otillräcklighet och ett för omfattande ansvar för patienter, vars omvårdnad och vård man inte har kunskap om eller erfarenhet av, beskrivs av fler och fler som svår att hantera.

En legitimerad sjuksköterska eller en utbildad specialistsjuksköterska, kan varken ersättas med en lägre kompetens eller annan professions kompetens. Det är direkt oansvarigt. Det är därför mycket oroande att beslutsfattare och arbetsgivare än en gång lägger pussel med sjuksköterskor för att täcka personalbehoven. Ingen skulle drömma om att ersätta en behörig elektriker med fler snickare!

Är det inte meningen att svensk hälso- och sjukvård ska tillse att sjuksköterskor med rätt kompetens och förutsättningar anställs? Det finns gott om bevis för att ju högre akademisk utbildning en sjuksköterska har, desto färre blir vårdskadorna och desto lägre mortaliteten. Samma sak ses när antalet patienter begränsas per sjuksköterska och pass.

Det finns även bevis för att vårdorganisationsmodellen Magnetmodellen, med ett inspirerande och utvecklande ledarskap inom omvårdnad, ger lägre personalomsättning, ökad arbetstillfredsställelse, minskad andel vårdskador och färre vårdtillfällen. En av förutsättningarna i Magnetmodellen är att ledande sjuksköterskor med omvårdnadskompetens finns på alla beslutsnivåer.
Läs mer om Magnetmodellen på swenurse.se.

Hur mycket mer behövs? Det är dags för Sveriges politiker och beslutsfattare att värdesätta och respektera sjuksköterskors kunnande, kompetens och betydelse för patientsäkerheten.

Det är inte acceptabelt att chansa och införa temporära lösningar genom att använda annan eller lägre kompetens.

Ledare nr 3 2021

Publiceringsdatum:

Som medlem har du tillgång till tidningens fullständiga artiklar