Nummer 1/2020

Omvårdnadens roll i grannskapet

Personer med demens bor hemma allt längre. Ändå finns det lite kunskap om grannskapets betydelse för personer som lever med en demenssjukdom.

Detta ville Elzana Odzakovic undersöka i sin doktorsavhandling, där hon bland annat har ”skuggat” distriktssjuksköterskor under två år för att kartlägga deras insatser.

– Mitt syfte var att undersöka grannskapet som en plats i vardagen för personer som har erfarenhet av demens och som en plats för omvårdnad, säger hon.

Fler med demenssjukdom än man tidigare har vetat bor kvar hemma, visar hennes avhandling. Det gör grannskapet särskilt viktigt som plats för social gemenskap. Där kan människor med demenssjukdom träffas och få utbyta några ord med andra. Grannskapet är också en plats för omvårdnad där sjuksköterskor bör ses som en del av bostadsområdet, betonar hon.

För att undersöka grannskapets hälsofrämjande effekter intervjuade hon 22 personer, tio professionella, åtta personer med demens och fyra anhörig 

– Det visade sig att det var stigmatiserande att leva med en demenssjukdom. Personerna med diagnosen kände inte att de respekterades som aktiva medborgare i samhället. De upplevde sig ibland utpekade och inte tagna på allvar.

En uppmärksammad slutsats i hennes avhandling är att varken övrig hälso- och sjukvård eller samhället i stort förstår hur mycket avancerad sjukvård som bedrivs i hemmen, vid sidan av vården på sjukhus och vårdcentraler. Sjuksköterskorna inom hemsjukvården ger blod, de ger infusioner och de jobbar dygnet runt. Men deras insatser i grannskapet har hittills inte varit synliga för alla.

Om artikeln

Av Ann-Katrin Öhman

Publicerad i Omvårdnadsmagasinet nr 2/20 sid 24–27

 

 

Det här är en sammanfattning av artikeln. Den fullständiga texten finns i tidningen. Tidningen ingår i medlemskapet i Svensk sjuksköterskeförening. Du kan också prenumerera på tidningen.