Nummer 1/2020

Barn med långvarig sjukdom behöver bli delaktiga i vården

Barn med långvarig sjukdom vill omges av trygga personer och miljöer i sitt möte med vården. Det är först när de känner sig trygga i situationen som barnen kan bli delaktiga i sin egen vård. Det visar Britt-Mari Gilljam i sin avhandling.

Men viktigt är också att barnen blir stärkta och får stöd av vårdpersonalen för att på ett självständigt sätt kunna uttrycka hur de mår och uppfattar sin situation.

Barns rättigheter inom hälso- och sjukvården har stärkts på senare år, vården ska så långt det är möjligt ske i samråd med barnet, utifrån barnets förmåga och förutsättningar. Men tidigare forskning att denna rätt i praktiken är begränsad.

I Britt-Marie Gilljams avhandling beskriver barnen att de vill ha en miljö som är anpassad till barn, med färger, bilder, leksaker, fönster och akvarium. Men viktigt är också hur vårdpersonalen agerar och interagerar med barnen. De vill att vårdpersonal ska ha lugna röster och röra sig lugnt, inte springa, inte prata högt och inte ha bråttom.

Att kunna släppa sin rädsla och osäkerhet utgör en förutsättning för att barn med långvarig sjukdom ska kunna känna tillit och slappna av och därmed kunna ta till sig information och bli delaktiga. Speciellt viktigt är det vid obehagliga eller smärtsamma ingrepp.

Britt-Mari Gilljam visar bland annat hur barns delaktighet kan öka om man använder det digitala kommunikationsverktyget Sisom.

 

Om artikeln

Av Margareta Andersson

Publicerad i Omvårdnadsmagasinet nr 2/20 sid 14–17

 

Det här är en sammanfattning av artikeln. Den fullständiga texten finns i tidningen. Tidningen ingår i medlemskapet i Svensk sjuksköterskeförening. Du kan också prenumerera på tidningen.