Nummer 3/2020

Samvetsstress vid covid-19-vård

Vårdpersonal som arbetar med patienter som har covid-19 riskerar att drabbas av samvetsstress. Det menar Gunilla Strandberg, professor i omvårdnad vid Umeå universitet. ”Tyvärr är samvetsstress inget som man springer ifrån, utan personalen får bära med sig den 24 timmar om dygnet, sju dagar i veckan”, säger hon.

Gunilla Strandberg har forskat om samvetsstress i nästan 20 år. Hon menar att covid-19-pandemin har ställt vården inför extrema påfrestningar, med långa arbetspass och att sjuksköterskor ibland dessutom tvingas pendla till nya arbetsplatser längre bort. På IVA måste de hela tiden vara på tå, en hostning kan sänka patienternas syresättning till en farligt låg nivå, samtidigt som de har ansvar för fler IVA-patienter än i vanliga fall.

Coronavården innebär också att de måste arbeta med otymplig skyddsutrustning och vara oroliga att själva bli smittade eller föra hem viruset till närstående som i värsta fall tillhör någon riskgrupp. I livets slutskede tillåts ofta inte anhöriga komma in och säga farväl.

Att känna dåligt samvete är i grund och botten något bra, menar hon. Samvetet varnar oss för att skada oss själva och andra. Dåligt samvete visar att vår moraliska kompass fungerar, att vi är empatiska människor som vill gott. Det är helt normalt. Men om man ständigt går omkring och har dåligt samvete för att man känner sig otillräcklig då blir det en stressfaktor bland många andra. Då drabbas man av samvetsstress, vilket i värsta fall kan leda till utmattningssyndrom.

Om artikeln

Av Ann-Katrin Öhman

Publicerad i Omvårdnadsmagasinet nr 3/20 sid 14–15

Det här är en sammanfattning av artikeln. Den fullständiga texten finns i tidningen. Tidningen ingår i medlemskapet i Svensk sjuksköterskeförening. Du kan också prenumerera på tidningen.