Nummer 3/2020

Det kommer en ny vardag

Vi på Svensk sjuksköterskeförening var laddade inför 2020, året som utlysts till sjuksköterskans och barnmorskans år.

Vi började starkt i januari och februari med många debattartiklar och hälsningar via sociala medier. Men så kom något som inte går att se, däremot ser vi effekterna av det. Covid-19 har fått en hel värld att stanna upp. Föreningen har ställt in eller skjutit på många evenemang redan och det kan bli fler.

Det är lite märkligt att just året 2020, som världens sjuksköterskor skulle fira så storslaget som en påminnelse av Florence Nightingales betydelsefulla gärningar med bland annat att lyfta fram hygien som en viktig del i basal omvårdnad, blev året då just hygien har fått ett fokus. Förskolebarn tvättar händerna så de blir nariga men de är nu mindre hemma för förkylningar. Och calicin, vinterkräksjukan, försvann flera veckor tidigare än vanliga år.

Det har varit stort fokus på kommunen, hemtjänst och särskilda boenden. Viruset tog sig in på äldreboende och många äldre personer har avlidit. I diskussionen förs det fram att det kan bero på brister i såväl hygien och skyddskläder som att det finns många timanställda utan utbildning.

För mig signalerar det även vikten av fler specialistutbildade sjuksköterskor inom vård av äldre och att arbetsgivarna inser att det är nödvändigt med en ökning av antalet sjuksköterskor inom kommunal vård och omsorg. De som behöver kommunens insatser är oftast svårt sjuka. De har rätt till hög omvårdnadskompetens vilket förutsätter tillräckligt många specialistutbildade sjuksköterskor inom äldreomsorg.

Det är lätt att vara ledsen över att vi inte kan fira sjuksköterskans år som vi tänkt, men vi kan alla konstatera att år 2020 på grund av covid-19 trots allt har visat hur viktiga sjuksköterskor är.

I alla länder hyllas sjukvårdspersonal, det applåderas på balkonger, personalen utropas som hjältar, men vi som arbetar inom vården vet att detta inte bara sker nu. Det är det arbete som alla gör varje dag både före, under och efter pandemin. Det som sker nu – som är en stor förändring – är att personal arbetar längre pass och flyttas till andra avdelningar, snabbutbildas för att kunna hjälpa till på intensivvårdsavdelningar vilket alla ska ha en stor eloge för. Jag hoppas att alla arbetsgivare inser att de som arbetat i fronten under denna pandemin inte bara behöver ha lön som tack. De måste också få möjlighet till återhämtning, förslagsvis minst en veckas längre semester.

Det kommer att kräva att vi blir fler som arbetar inom svensk hälso- och sjukvård. Vi är idag färre läkare och färre sjuksköterskor per 1000 invånare jämfört med många grannländer. Exempelvis visar senaste OECD rapporten att vi är 10,9 sjuksköterskor på 1000 invånare medan det i Norge finns 17,7 sjuksköterskor på 1000 invånare. Det kommer snart många nya kollegor, de nyexaminerade legitimerade sjuksköterskorna och specialistsjuksköterskorna som vi tillsammans måste stödja så att de stannar inom yrket.

Journalisten Ian Burman har skrivet boken ”Year zero” som handlar om år 1945, när andra världskriget tog slut. Låt oss hoppas att vi kan relatera till 2020 som år noll. Det var då det vände, politiker och beslutsfattare började lyssna på personalen och insåg vikten av att ha fast anställd sjukvårdspersonal som orkar arbeta kvar och utveckla vården för att de har arbetsvillkor, löner och möjlighet till ett livslångt lärande. Det inkluderar möjlighet till specialistutbildning, vilket gynnar patienten.

Ami Hommel
Styrelseordförande i Svensk sjuksköterskeförening