Nummer 6/2018

Röreslehinder och övervikt – en ond cirkel

Det här är en sammanfattning av artikeln. Den fullständiga texten finns i tidningen. Tidningen ingår i medlemskapet i Svensk sjuksköterskeförening. Du kan också prenumerera på tidningen.

Rörelsehindrade personer kan ha svårt att hantera sin övervikt eller fetma, och de tycker sig inte möta någon förståelse för det eller få något stöd på vårdcentralen. – Därför kan vi inte bara komma med de vanliga råden ”ät mindre, motionera mer”, konstaterar Marianne Holmgren.

Hon har skrivit en avhandling om denna grupp och menar att deras livssituation är komplex. Därför behöver de en mer anpassad rådgivning när det gäller livsstilsfrågor, där man tar hänsyn bland annat till sådant som smärta och de fysiska begränsningar som rörelsehindret innebär.

Mellan fyra och sju procent av befolkningen har någon form av rörelsehinder, som kan bero på medfödd eller förvärvad sjukdom eller skada. Det rör sig också om en grupp som oftare än andra drabbas av ohälsa och där det är vanligare med långvarig sjukdom, smärta, depression och utmattning. Dessutom är övervikt och fetma vanligare hos personer med rörelsehinder än hos den övriga befolkningen. För att kunna hålla en normal vikt är det ju viktigt att vara fysiskt aktiv, något som naturligtvis kan vara svårt för den som är rörelsehindrad.

Eftersom övervikt och fetma orsakas av en obalans mellan intag och förbrukning av energi så blir råd om kost och motion viktiga, både för att förebygga övervikt och fetma samt att behandla fetma. Äta mindre och röra sig mer alltså.

För den som har svårt att röra sig minskar förutsättningarna för fysisk aktivitet och då blir kosten allt viktigare. Men rörelsehindrade personer har dessutom oftare både sämre ekonomi och sämre ork för att laga mat. Det gör att risken ökar för att kosten blir fattig på näring men rik på kalorier eftersom det är både billigare och lättare att laga den typen av mat.

Om artikeln
Av Margareta Andersson
Publicerad i Omvårdnadsmagasinet nr 6/18 sid 38–39