Nummer 6/2015

I adventstid

201506sid41.jpg

När jag skriver detta har det gått en vecka sedan Paris drabbades av det fruktansvärda terrordådet och även Sverige har förhöjd hotnivå. Krisexperter säger att det är viktigt att fortsätta att leva som vanligt, att få uttrycka sina känslor och inte låta rädslan ta över. Ett samhälle präglat av rädsla är nämligen precis det terroristerna önskar.

Det kändes därför bra att vi bara några dagar efter dådet samlade rekordmånga deltagare, 840 stycken, på VFU-konferensen, vilken i år var i Göteborg. Alla offentliga byggnader var upplysta med Frankrikes färger, precis som i många andra städer världen över. Det finns en stark solidaritet med Frankrike.

Att följa krisexperternas råd att fortsätta leva som vanligt innebär att vi bör fira advent och den nalkande julen som vi planerat innan terrorn slog till. Just julen är en tid med många olika traditioner och förväntningar oavsett om vi lever ensamma eller i olika familjekonstellationer.

Tradition är ett latinskt ord som betyder överlämnande av det kulturella och sociala arvet, vilket innefattar seder, bruk, synsätt, språk och värderingar. Det sker ständigt en blandning och nya traditioner uppstår. När jag i november månad var ”down under” i Australien var det redan sommar men julpyntet hade kommit fram på offentliga platser. Det kändes märkligt, det fanns inte en tanke på att tända levande ljus eller dricka glögg. För oss i Sverige är det vinter som hör ihop med julen och för mig personligen är det bäst om julen blir vit, även om det tyvärr inte händer så ofta i Skåne.

Jag har sedan jag som ung flyttade hemifrån tyckt mycket om att pynta med tomtar och att baka pepparkakshus. Just pepparkakshusbygge har jag utvecklat från att montera ihop en färdig byggsats till att jag numera konstruerar egna byggen med någon trevlig plats jag besökt under året som tema. Det har varit allt från Visby med ringmuren till skyskrapor och frihetsgudinnan i New York. Årets bygge blir troligen tempel med inspiration från Seoul. Först blir bygget planerat och konstruerat på papper, sedan byggs det i pepparkaksdeg. Jag brukar hålla på en hel helg med detta. Min käre make gav mig en limpistol i julklapp häromåret, det hade varit lite många irriterade aj i köket, påstod han. Jag måste faktiskt medge att det är fantastiskt smidigt att inte doppa alla delar i smält socker även om jag tycker att det är lite fusk.

Många av våra kollegor kommer att arbeta under både jul och nyår, en del har själva valt det, medan andra mer eller mindre motvilligt kommer att gå till sin arbetsplats under helgdagarna. Under de första 22 åren som jag arbetade kliniskt fanns det endast fasta scheman och det var många arbetspass, framför allt under mina år som nattsjuksköterska, som inföll under julen. Även om det tog emot en del innan jag åkte till arbetet är min bild från tiden på vårdavdelning att vi hade det något lugnare och att en form av julefrid infann sig.

Jag har aldrig arbetat både natt till julafton och natt till juldagen även om schemat låg så. Det fanns en kollegial anda bland arbetskamraterna på min klinik, ingen behövde fråga om någon ville byta arbetspass, det var självklart att erbjuda sig att byta. Om jag minns rätt var det sju år i rad som det var så när mina barn var små. Men de minns inte riktigt att jag for till arbetet klockan åtta på kvällen, de var upptagna med julklappar och lek med kusinerna.

Oavsett om du skall vara ledig eller arbeta önskar jag dig en skön helg med möjlighet att njuta och förhoppningsvis få lite avkoppling.

Låt oss alla vara öppna för nya traditioner och nya möten med personer i vår professionella vardag och i våra närmaste sammanhang. Vi lever i en tid som mer än någonsin ställer krav på empati och omtanke, särskilt från oss med ansvar för omvårdnad.


Om artikeln
Av Ami Hommel
Publicerad i Omvårdnadsmagasinet nr 6, 2015, sid 41