Nummer 5/2012

När sjuksköterskan blir patient

OM201205sid34.jpg
Den fullständiga texten finns i papperstidningen. Här följer ett sammandrag.

Vart tog empatin i vården vägen? Det frågar sig sjuksköterskan och författaren Petra Lilja Andersson i sin nya bok ”Vården inifrån”. Där har hon låtit fem kollegor berätta om upplevelsen av att plötsligt byta roll – när de har själva har blivit svårt sjuka och lagts in för vård.

Det är lätt att bli riktigt sorgsen när man läser Petra Lilja Anderssons bok. Den handlar om svåra livsöden och två av de fem sjuksköterskorna som beskriver hur det är att bli patient mitt i livet avlider av sin sjukdom. Men det är också en sorglig bok, genom att den sätter fingret på att något allvarligt har hänt i vården, när det gäller mötet mellan personalen och de patienter som behöver hjälp.

– Det började egentligen med att en av mina kollegor gick bort i cancer, bara en månad efter att hon hade fått diagnosen, berättar Petra Lilja Andersson, som vid sidan av författandet är ansvarig för sjuksköterskeutbildningen vid Lunds universitet. Trots att hon var så sjuk dokumenterade hon sin sista tid, genom att tala in sina tankar på en bandspelare. Hon gav det till oss med uppmaningen att göra det bästa av hennes berättelse.

Det satte igång tankarna och tillsammans med Ami Hommel, också hon sjuksköterska och forskare, började de att samla in erfarenheter från sjuksköterskor som plötsligt hamnat som patienter, på grund av sjukdom eller olyckor.

I boken får vi möta Lilian, som saknar den allra mest grundläggande empatin och omvårdnaden från sina kollegor, när hon kommer in med akuta och mycket svåra smärtor. Hon får smärtlindring snabbt, men saknar vanlig empati från personalen, att någon frågar hur hon har det eller klappar hennes hand.

Uppe på avdelningen är det mycket hon saknar, alltifrån ett varmt täcke till ett glas vatten att skölja munnen med när hon har kräkts.


Om artikeln
Av Sara Bergqvist Månsson
Publicerad i Omvårdnadsmagasinet nr 5/12 sid 34–36