Nummer 5/2012

I spåren av bröstcancer

OM201205sid40.jpg
Den fullständiga texten finns i papperstidningen. Här följer ett sammandrag.

Alla som vill ska få möjlighet till bröstrekonstruktion efter att de opererat bort ett bröst i samband med cancer. Men sjuksköterskan Ulrika Fallbjörks avhandling I spåren av bröstcancer visar att det inte är självklart. Majoriteten av de intervjuade kvinnorna fick själva kämpa sig fram till en rekonstruktion och upplevde stora brister i informationen.

I avhandlingen har hon intervjuat kvinnor om deras förhållande till sin kropp efter operation för bröstcancer, oavsett om de har valt att göra en bröstrekonstruktion eller inte.

Hon kunde dela upp kvinnornas berättelser i tre grupper. I den ena fanns de lite äldre kvinnorna, som valde att leva utan bröst. De kände sig älskade av sin man och förlusten av bröstet såg de som en del av livet.

För kvinnorna i den andra gruppen kändes det livsnödvändigt att bröstet återskapades. Operationen var ett trauma och de blev ständigt påminda om cancern i vardagen och sitt samliv. De hade hamnat i något av en livskris och tyckte att de fallit mellan stolarna och inte blivit omhändertagna av någon, där de också känt det svårt att förlika sig med sin nya kropp.

För kvinnorna i den tredje gruppen var en bröstrekonstruktion mer som ett sätt slippa bli påminda om cancern. Det fungerade egentligen bra att använda protes men det var mer praktiskt med en rekonstruktion.

Genomgående för kvinnorna i studien är att de saknade brist på information om vad som skulle hända efter den första operationen. De tyckte inte att vården erbjöd en struktur eller tydlig plan hur en rekonstruktion skulle kunna gå till. De hade inte heller förstått hur smärtsam behandlingen skulle bli.


Om artikeln
Av Camilla Andersson
Publicerad i Omvårdnadsmagasinet nr 5/12 sid 40–43