Nummer 5/2012

Brister i sjukvårdsrådgivning

OM201205sid8.jpg
Den fullständiga texten finns i papperstidningen. Här följer ett sammandrag.

Lex Maria-anmälda samtal till sjukvårdsrådgivningen var ofta korta, fördes ibland med en tredje part och sjuksköterskorna ställde frågor på fel sätt. Det visar sjuksköterskan Annica Ernesäter i sin avhandling vid Uppsala universitet. – Man har infört en ny stor vårdgivare utan att ha undersökt olika patientsäkerhetsfrågor, som hur ett bra samtal ska vara, säger hon.

Det är många som ringer till sjukvårdsrådgivningen. Förra året besvarades runt 5,5 miljoner samtal av 1 100 sjuksköterskor. I en del av samtalen får patienterna fel råd och forskaren Annica Ernesäter har bland annat studerat inspelningar från de 33 samtal mellan 2003 och 2010 som blev Lex Maria-anmälda. Hon har också tittat på samtal som har lett till avvikelserapporter.

Hennes olika studier visar på många problem i kontakten mellan patienten och sjuksköterskan. Återkommande är hur sjuksköterskan ställer frågor och hur styrda de är och hur de använder sig av de fasta frågor som finns i systemet med beslutsstöd i sjukvårdsrådgivningen.

I vissa fall ger beslutsstödet tydliga svar på vilka problem en patient har, i andra fall kan de styrda frågorna innebära att sjuksköterskorna hamnar helt fel i sin bedömning. De standardiserade svaren beror också på vilket symtom som sjuksköterskan har angivit som det viktigaste, till exempel om det gäller hjärtproblem eller matsmältningsbesvär.

Annica Ernesäter menar att sjuksköterskorna vid sjukvårdsrådgivningen behöver lita mer till sin egen kompetens och också ställa mer öppna frågor. Om patienten säger att han eller hon är orolig, är det viktigt att fråga varför, inte bara att ge en klapp på axeln och säga att det kommer att ordna sig. Det är också viktigt att sjuksköterskan vågar ifrågasätta vad kollegor har sagt till patienten i tidigare samtal.


Om artikeln
Av Lillemor Lagerdahl
Publicerad i Omvårdnadsmagasinet nr 5/12 sid 8–11