Nummer 5/2010

Vanligt att vårdplaner saknas

201005_34-35.jpg
Den fullständiga texten finns i papperstidningen. Här följer ett sammandrag.

Trots att det är tjugo år sedan det blev lag på att sjuksköterskor ska göra vårdplaner för sina patienter sker det inte regelmässigt. – I mina jobb som sjuksköterska och vårdlärare har det frustrerat mig att det är så vanligt att man inte gör vårdplaner. Varför fungerar inte detta i det dagliga vårdarbetet? Det säger forskaren Inger Jansson som nyligen disputerade vid Göteborgs Universitet, Sahlgrenska Akademin med avhandlingen ”Planerad processorienterad omvårdnad – nytta och implementering”.

Patienter som vårdas på sjukhus ska omfattas av en god vård. I det ingår att det finns en planerad och processorienterad omvårdnad. Enligt regelboken är det flera moment som ska ingå i detta och det som sker ska dokumenteras i en vårdplan som antingen är individuell eller en standardvårdplan för en viss diagnos.

Tanken är förstås att patienten får en bättre vård om det finns ett tydligare omvårdnadsperspektiv och åtgärderna också dokumenteras. Det arbetssättet underlättar även överlämningar och sjuksköterskan behöver inte börja skiftet med att stämma av vad som är gjort när det gäller en viss patient.

Inger Jansson såg i en första studie att de sjuksköterskor som gjorde vårdplaner tydligare bedömde patientens omvårdnadsbehov. I en andra studie kunde hon konstatera att patienter som vårdades på avdelningar där det gjordes vårdplaner tyckte av vården var mer anpassad till dem som individer. Där var också vårdtiderna kortare.

I en annan studie kunde hon se att individuella vårdplaner medförde en bättre kontinuitet i vårdarbetet och att dokumentationen blev mer tillgänglig, vilket ökade säkerheten i vården.


Om artikeln
Charlotte Rudenstam
Publicerad i Omvårdnadsmagasinet nr 5/10 sid 34–37