Nummer 5/2010

”Sjuksköterskan måste värna de mänskliga rättigheterna”

201005_12-13B.jpg
Den fullständiga texten finns i papperstidningen. Här följer ett sammandrag.

FNs deklarationer och konventioner är mycket tydliga. Alla har rätt till god vård och ett gott omhändertagande och det är behovet som ska styra – inte om man är ung eller gammal, fattig eller rik, tystlåten eller påstridig, medborgare i landet eller gömd flykting.

Det påverkar också sjuksköterskans vardag här i Sverige. Den som väljer att inte se blåmärken på en kvinnas överarmar eller som inte tar strid för stöd till barn som far illa, har inte förstått sitt ansvar, menar Ania Willman, ordförande för Svensk sjuksköterskeförening.

Alla får inte vård utifrån sina behov. På många håll runt om i världen har kvinnor, barn, fattiga, flyktingar och andra utsatta grupper inte samma rättigheter som andra.

Därför har Förenta nationerna (FN) lagt stor kraft och möda på att utforma dokument till skydd för grundläggande mänskliga rättigheter, som bland annat tar upp rätten till vård och rätten att slippa åtgärder som försämrar hälsan. FNs medlemsstater har också enats om konventioner för att skydda särskilt utsatta grupper i samhället som kvinnor, barn och personer med funktionsnedsättning.

Konventionerna gäller också Sverige, även om många kanske tror att de inte behövs här.

– Professionella sjuksköterskor kan sin etiska kod och de känner till FNs deklarationer om mänskliga rättigheter, men många tror inte att kampen för de mänskliga rättigheterna också måste föras här i Sverige, säger Ania Willman. De tänker att det gäller i andra länder, där det är fattigare, odemokratiskt, mer ont om vårdresurser. Men det är inte så. Även i Sverige måste sjuksköterskor värna de grundläggande humanistiska värderingarna i mötet med patienterna och i den vård som erbjuds.

För sjuksköterskor och andra professioner i vården är detta inga nyheter, menar hon. Enligt de etiska koderna är det självklart att vården och omhändertagandet ska vara rättvist och ges till den som behöver det. Och i samtal om etik finns ofta ord som ansvar, empati, förståelse och mod att stå upp för patientens behov.

Ändå lever all vård i Sverige inte upp till FNs olika deklarationer och konventioner. Och det gäller inte bara papperslösa flyktingars rätt till vård, utan även andra svaga grupper i samhället.


Om artikeln
Av Sara Bergqvist Månsson
Publicerad i Omvårdnadsmagasinet nr 5/10 sid 12–13