Nummer 5/2010

Gillar att gå mot strömmen

201005_6-7.jpg
Den fullständiga texten finns i papperstidningen. Här följer ett sammandrag.

Ulrica Nilsson, anestesisjuksköterska, gillar att gå mot strömmen. Hon var första sjuksköterska inom akutsjukvård i Örebro att disputera. Nu är hon en av föregångarna när det gäller att jobba kliniskt som sjuksköterska inom akutvården och samtidigt forska. – Det är en otrolig glädje att få redskap för att utveckla sitt jobb, säger hon.

Ulrica Nilsson la fram sin avhandling 2003. Den handlade om musikens roll före och under operation, om den konkret kunde lindra patientens smärta. Nu har det gått sju år och hon arbetar fortfarande aktivt som anestesisjuksköterska, samtidigt som hon har ett kliniskt lektorat vid institutionen för omvårdnad vid Umeå universitet med uppdrag att såväl forska som att undervisa vid anestesiutbildningen.

Det är just den mixen hon vill ha och det är ofta från den kliniska vardagen som hon hämtar sina forskningsidéer. Flera av de doktorander och projekt som hon handleder utgår också från sjuksköterskans vardagliga problem.

Ett par kollegor i Örebro som skulle skriva en mastersuppsats funderade bland annat över varför man använde olika storlek på tuberna när kvinnliga patienter sövdes. En rak studie om sambandet mellan smärta och tubstorlek gav tydliga svar och internationell uppmärksamhet. Och idag används alltid den mindre tuben, för den ger minst smärta efter operationen.

Fördelarna med att vara verksam både i forskarvärlden och kliniskt arbete är många, menar Ulrica Nilsson. Den som forskar blir starkare och mer självständig i sin profession och som forskare kan man hitta forskningsområden som är verkligt angelägna om man också söver.

Dessutom gagnar de båda rollerna sjuksköterskeutbildningen där forskare ofta undervisar. Den som fortfarande är kliniskt verksam kan utgå från aktuella situationer och problem i undervisningen.

Ulrica Nilsson är dessutom ny ledamot i styrelsen för Svensk sjuksköterskeförening.


Om artikeln
Av Camilla Andersson
Publicerad i Omvårdnadsmagasinet nr 5/10 sid 6–7