Nummer 5/2010

Diabetessjuka barn och ungdomar – två av tre når inte behandlingsmålen

201005_8-9.jpg
Den fullständiga texten finns i papperstidningen. Här följer ett sammandrag.

Nästan två tredjedelar av barn och ungdomar med diabetes i Sverige uppnår inte de uppsatta behandlingsmålen. Skillnaden är stor mellan olika kliniker när det gäller patienternas blodsockerbalans trots att klinikerna använder sig av samma läkemedel och metoder. Det visar barndiabetessjuksköterskan Lena Hanberger i en ny doktorsavhandling från Linköpings universitet.

I en av studierna fick ungdomar över 13 år beskriva sin hälsorelaterade livskvalitet. Allra sämst mådde tonårsflickor och barn till föräldrar som hade separerat. Det gällde också barn med lägre blodsockerkontroll.

Det är viktig information för diabetesteamen, menar Lena Hanberger. Då vet de vilka grupper de ska försöka fånga upp lite extra.

Tonårsflickorna var också mer utsatta när det gällde blodsockerkontrollen. Många tycker att det är jobbigt att ta insulin och hoppar över eller fördröjer injektionerna. Problemen blir extra stora eftersom tonåren är en tid när behovet av insulin ökar.

Ungdomar över 13 år berättade också att de saknade information om sena komplikationer, vilken Lena Hanberger förstår. Personalen vill inte gärna skrämma ungdomarna och använda sena komplikationer som motivation för att följa behandlingen.

En större studie utgick från det nationella registret för barn- och ungdomsdiabetes. Den visade att nästan två tredjedelar av barn och ungdomar med diabetes i Sverige inte uppnår de uppsatta behandlingsmålen.

En närmare undersökning av de olika diabetesteamen i landet visade att skillnaderna i resultat var stora trots att klinikerna hade tillgång till samma behandlingsmetoder och samma läkemedel.

Lena Hanbergers slutsats – efter att också ha jämfört de team som fungerar allra bäst med de team som fick sämst resultat – är att arbetssättet avgör. I det team som var bäst var personalen engagerad, tydlig och gav samma budskap till patienterna.


Om artikeln
Av Jon Andersson
Publicerad i Omvårdnadsmagasinet nr 5/10 sid 8–11