Nummer 5/2009

Stark och skör – om livet med prostatacancer

Sid 18-19_200905.jpg
Den fullständiga texten finns i papperstidningen. Här följer ett sammandrag.

Varje timme får en svensk man diagnosen prostatacancer. Män som får veta att de har prostatacancer känner sig inte orkeslösa av cancern, utan tvärtom ganska friska. Men de får en helt ny syn på livet. De väljer att endast ha kvar värdefulla relationer och uppskattar små händelser i vardagen. Det visar Annikki Jonsson i sin avhandling.

Hon menar att vården måste bli bättre på att förstå dessa patienter och hur de själva väljer att hantera sin sjukdom. Sjuksköterskor har stora möjligheter se vilket stöd olika männen behöver i olika faser av sjukdomen, betonar hon. Som vårdpersonal kommer man nära i samband med omvårdnaden.

I sin avhandling ”Prostate Cancer and Its Influence on Men’s Daily Lives” har Annikki Jonsson intervjuat 37 män med prostatacancer eller där det har funnits misstanke om prostatacancer i sin doktorsavhandling. De lyfter ofta fram de mjukare frågorna, men känner sig inte orkeslösa eller kraftlösa på grund av sin cancersjukdom, tvärtom känner de sig ganska friska.

Samtidigt väcker sjukdomen stora existentiella frågor. När männen har fått sin diagnos hamnar de först i ett känslomässigt vakuum.

Män som har en tumör som har spritt sig känner ofta en tomhet och att sjukdomen alltid är närvarande. Samtidigt ser de inget samband mellan den orkeslöshet som de ibland upplever och att de har en avancerad prostatacancer.

Annikki Jonssons resultat visar att männen har upptäckt att kroppen är sårbar och att livet är skört. De har insett att de inte vet hur lång tid de har kvar. De försöker visa fram en styrka inför sin partner, men själva har de ingen att prata med. Många hade inte tidigare funderat över livets existentiella frågor, men till slut tvingats till det. Samtidigt känner de sig starka och villiga att kämpa mot sjukdomen.

Annikki Jonsson konstaterar att det är ett trauma att drabbas av prostatacancer och att män behöver stöd i olika faser efter diagnosen.


Om artikeln
Av Lillemor Lagerdahl
Publicerad i Omvårdnadsmagasinet nr 5/09 sid 18–21