Nummer 5/2009

Säkerheten äventyras

Sid 5_200905.jpg

Alla är överens om att ingen patient ska skadas i vården. Men i verkligheten äventyras alltför ofta säkerheten när det råder brist på pengar och vårdplatser. I den ekonomiska krisens kölvatten har många verksamheter tvingas skära ned på vårdplatser, bemanning, kompetens och fortbildning. Ett exempel är Karolinska i Huddinge. När vårdplatserna inte räckte till faxade chefläkaren ut sitt beslut om att alla avdelningar skulle ha två eller tre överbeläggningar. Beslutet föregicks inte av någon bedömning av vilka risker detta skulle innebära för patienter och personal. Arbetsmiljöverket och Socialstyrelsen riktade nyligen hård kritik mot dessa ständiga överbeläggningar och förelade ett vite på 500 000 kronor om bristerna inte åtgärdas.

De ständigt återkommande överbeläggningarna utgör en allvarlig risk för felbehandlingar och hälsofarlig stress, skriver Arbetsmiljöverket. Socialstyrelsen har vid sina upprepade inspektioner konstaterat att det vid överbeläggningarna fanns allvarliga brister i bemanningen. Det innebar bland annat att trycksårsförebyggande åtgärder på sängliggande patienter inte hanns med och att på helgerna kunde endast hälften av patienterna vid de geriatriska avdelningarna komma ur sängarna. Sjuksköterskorna bedömde att förebyggande åtgärder inte hade vidtagits för att minska risken för smittspridning vid överbeläggningarna.

Socialstyrelsen anger i sitt föreläggande att några av grundvillkoren för att kunna utföra en god och säker vård är att det finns den personal, de lokaler och den utrustning som behövs för ändamålet.

Varje fortsatt besparingsförslag behöver analyseras utifrån vilka konsekvenser det får och om det bryter mot grundvillkoren för god och säker vård. Chefsjuksköterskors och sjuksköterskors kunskap om besparingarnas konsekvenser för omvårdnaden behövs i diskussionen. När vi sjuksköterskor i vår yrkesutövning möter missförhållanden som går ut över patienterna har vi en professionell skyldighet att agera. Detta gäller oavsett vad missförhållandena beror på.

Ett vanligt besparingsbeslut är att drastiskt minska eller i värsta fall dra in pengarna för fortbildning. Detta är en kortsiktig och kontraproduktiv åtgärd. Hälso- och sjukvården är en kunskapsintensiv verksamhet med en snabb kunskapsutveckling och det går inte att uppnå en kunskapsbaserad vård utan att de professionella yrkesutövarna ständigt fortbildar sig.

Sjuksköterskor har ett professionellt ansvar att följa utvecklingen inom hälso- och sjukvårdens område. Vi har också ett professionellt ansvar att tillgodogöra oss ny kunskap inom det egna ämnesområdet. Meningen med detta ansvar är inte att vi ska förkovra oss för egen vinnings skull utan detta är en förutsättning för att kunna leda och ge den bästa patientnära omvårdnaden. Det är därför nödvändigt att arbetsgivarna inser behovet av, och finessen med, att sjuksköterskor fortbildar sig. Först när kunskapen finns uppdaterad och kompetensen tillgänglig ökar möjligheterna att bedriva en god, säker, trygg och effektiv omvårdnad.