Nummer 5/2009

Det goda livet och den goda döden

Sid 6-7_200905.jpg
Den fullständiga texten finns i papperstidningen. Här följer ett sammandrag.

Frågorna om det goda livet och den goda döden har alltid fascinerat Birgit Rasmussen, nyutnämnd professor i omvårdnad i Umeå. Även om en av de första olyckliga nätterna som ung sjuksköterska höll på att ta knäcken på henne, då tre av patienterna dog.

Utmaningen för framtiden inom palliativ forskning och praxis anser hon är utvecklingen av multicenter och att den palliativa vården utvecklas så att alla kan få del av den goda vården i livets slutskede.

Birgit Rasmussen älskar kombinationen mellan forskning och kliniskt arbete. Därför blev hon mycket glad när professor Astrid Norberg bad henne ta tjänsten som ansvarig för forsknings- och utvecklingsfrågor i palliativ omvårdnad vid det nya hospicet Axlagården i Umeå. Vid den tiden, i början av 1990-talet, började hon själv sin forskarutbildning, men även sedan hon blev färdig med avhandlingen har hon fortsatt sitt uppdrag på Axlagården, där hon har en 30-procentig tjänst som vårdutvecklare vid sidan av sin forskning vid Umeå universitet.

Hon ser det som en stor förmån att få möta människor i dödens närhet, och få delta i alla väsentliga samtal om livet och döden. Just i dessa samtal ser hon sjuksköterskans roll bli tydlig.

Innan forskarkarriären i Umeå, utbildade hon sig till vårdlärare i hemstaden Köpenhamn. Hon drev frågor som handlade om sjuksköterskeyrkets villkor, arbetade en tid som volontär bland fattiga indianer i Peru och arbetade frivilligt med misshandlade kvinnor i USA.

Det var också i USA som hon första gången kom i kontakt med det som sedan har blivit hennes gärning, den palliativa vården.


Om artikeln
Av Camilla Andersson
Publicerad i Omvårdnadsmagasinet nr 5/09 sid 6–7