Nummer 5/2008

Färgstark forskare sticker ut hakan

Sid-6-7_0508.jpg
Den fullständiga texten finns i papperstidningen. Här följer ett sammandrag.

Datorn krånglar. Professorn i omvårdnad Carol Tishelman ringer efter datorhjälp och sitter med luren fastklämd mellan kinden och axeln samtidigt som hon i en pärm letar efter siffror från en av sina doktoranders studier, som hon precis har hänvisat till under intervjun. Mitt i allt kastar hon ett öga genom glasväggen för att se vem som går förbi. Detta är en talande bild. Carol Tishelman klarar som många andra sjuksköterskor av att ha flera bollar i luften.

Hon är en färgstark forskare som inte är rädd för att sticka ut hakan. En del av hennes forskningsfält handlar till exempel om projekt för att försöka minska glappet mellan kliniskt arbetande sjuksköterskor, pedagoger och omvårdnadsforskare.

Hon menar att det har skapats en ny hierarki inom omvårdnad, där forskarna ofta har en översittarattityd gentemot dem som arbetar kliniskt. Den attityden är viktig att göra sig av med, menar hon. Det är inte bättre att forska och sämre att jobba i vardagen. Kunskapen ser bara olika ut och man bör istället dra nytta av varandras kunskaper.

Då kanske forskarna också kan slippa kritiken att de inte alltid ställer de frågor i sin forskning som vårdpersonalen har behov av. Det i sin tur kan vara förklaringen till att nya forskningsresultat om förbättrad vård inte alltid når ut till klinikerna.

Hennes omvårdnadsforskning handlar annars huvudsakligen om cancer, där hon dels har fokuserat på cancerprevention dels på palliativ cancer.


Om artikeln
Av Lillemor Lagerdahl
Publicerad i Omvårdnadsmagasinet nr 5/08 sid 6–7