Nummer 4/2018

Vart tar etiken vägen i sommarvärmen?

Vi har i Sverige på många vis haft en fantastisk sommar där alla som haft semester i juni, juli och halva augusti bör ha haft en stor del av sin ledighet med riktigt varmt och soligt väder.

Fördelen med torkan har varit att varken fästingar eller mördarsniglar har trivts och det är positivt. Men visst får denna otroligt långa period av riktigt varmt väder utan nederbörd en att fundera på klimatförändringarna. Torkan har inneburit hemska bränder på många platser i Sverige. Vi får kanske likt Australien och Kalifornien vara beredda på bränder och ha beredskap för det. Allt talar för att forskarnas varningar för klimatförändringar stämmer och jag är glad för att Svensk sjuksköterskeförening är i full gång med att ta fram en policy för klimat och hälsa. Det finns många starka samband där.

Även denna sommar var Svensk sjuksköterskeförening på plats under Almedalsveckan. Vi hade både egna seminarier och gemensamma med våra samarbetspartners. Det var mestadels välbesökta och bra arrangemang som diskuterade behovet av hög omvårdnadskompetens, vad som krävs för att sjuksköterskor ska vilja arbeta i hälso- och sjukvården, Magnetmodellen och hur vården av äldre personer kan utvecklas med hjälp av forskning inom omvårdnad, arbetsterapi och fysioterapi.

På ett seminarium sa en politiker att Svensk sjuksköterskeförening vill införa översjuksköterskor precis som lärarna har infört överlärartjänster. Men så är det inte. Vi har sagt att det behöver göras en sjuksköterskesatsning och menar att löner ska höjas så att sjuksköterskor stannar i yrket och att vi ska öka antalet specialistsjuksköterskor. Det skulle vården och patienterna må bra av.

Det fanns gott om intressanta seminarier i Almedalen men på en del av dem saknade jag faktiskt etiska diskussioner. Vid ett seminarium inom äldreområdet räckte jag länge upp handen för att få ordet, men fick det inte.

Ingen av talarna nämnde etik och jag ville få igång en etisk diskussion om klocktider inom hemtjänsten. Det måste vara etiskt mycket påfrestande att arbeta under den pressen. Både för den som är sjuksköterska och arbetsledare och för undersköterskor som har mycket få minuter till att utföra sina uppdrag hos olika vårdtagare. Det är inte något som sjuksköterskorna själva bestämt utan som kommer från ledningen.

När jag hör vänner som arbetar som undersköterskor inom hemtjänsten blir jag bekymrad. Naturligtvis har ingen nämnt något namn, men det jag hör är att ingen vårdtagare får ha en dålig dag, för det finns inte tid att ta någon extra minut till det, då spricker schemat.

Förhoppningsvis är det inte så här inom all hemtjänst men för dem som har det så, undrar jag hur denna mycket varma sommar har varit.

Hur många äldre har hunnit få sina behov tillgodosedda inom ramen för tidspressade scheman?

Jag tillbringade mina två sista veckor av semestern i USA och där har både offentliga byggnader och affärer AC precis som de flesta bostäder. Inte en enda dag hade under 75 procents luftfuktighet. Det är inte min kropp byggd för!

När jag den 12 augusti på morgonen landade i Sverige igen hade det, där jag bor, bara regnat 18 mm sedan början av maj. På eftermiddagen började regnet sakta strila ner. Vilken underbar känsla att stå ute och bli blöt av regn. Det är inte ofta vi säger så, men efter denna sommar kände jag verkligen att det var mycket skönt. Och säkert var det många av våra äldre som drog en lättnadens suck när de allra varmaste dagarna var över.

Om artikeln
Av Ami Hommel
Publicerad i Omvårdnadsmagasinet nr 4/18 sid 45