Nummer 4/2018

Smärtskalorna inte tillräckligt bra

Det här är en sammanfattning av artikeln. Den fullständiga texten finns i tidningen. Tidningen ingår i medlemskapet i Svensk sjuksköterskeförening. Du kan också prenumerera på tidningen.

Små barn kan själva inte berätta hur mycket smärta de känner. Därför finns det smärtskattningsskalor som sjuksköterskor ska använda. Men många väljer att istället göra en egen bedömning. En av orsakerna är att smärtskalorna inte är tillräckligt bra, säger forskaren och sjuksköterskan Randi Dovland Andersen.

När ett litet barn känner akut smärta går det att se ansiktsgrimaser, en rynka mellan ögonbrynen, ögon som knips ihop. Pulsen stiger, barnet försöker dra sig ifrån det som gör ont och kan söka tröst hos mamma.

– Tecknen på akut smärta känner alla instinktivt igen, säger Randi Dovland Andersen. Problemen uppstår när barnen dämpar sina smärtsignaler. Det är viktigt att vara speciellt uppmärksam på ett barn som är tyst och helt stilla till exempel efter en operation.

En del i Randi Dovland Andersens avhandling var att testa det amerikanska instrumentet, COMFORT beteendeskattningsskala, i kliniskt arbete. Sjuksköterskor fick bedöma smärta hos barn som kom till en klinik för att göra ett dagkirurgiskt ingrepp. Men hon såg brister i både den skalan och andra skalor, och att sjuksköterskor inte verkade vilja använda bedömningsskalor vid smärta hos barn.

Hon valde att intervjua sjuksköterskor om hur de bedömer smärta hos små barn. Sjuksköterskorna bekräftade att de sällan använde skalorna, även om de fanns tillgängliga. De föredrog att använda sin egen kompetens och erfarenhet av att värdera barns smärta. Det handlade i hög grad om deras kunskap om det individuella barnet. 

Om artikeln
Av Charlotte Cronquist
Publicerad i Omvårdnadsmagasinet nr 4/18 sid 16–19