Nummer 4/2018

Skolsköterskor anmäler inte alltid när barn far illa

Det här är en sammanfattning av artikeln. Den fullständiga texten finns i tidningen. Tidningen ingår i medlemskapet i Svensk sjuksköterskeförening. Du kan också prenumerera på tidningen.

Bristande tilltro till stödsystemet gör att skolsköterskor avstår från att anmäla när de misstänker barnmisshandel och sexuella övergrepp. De är oroliga att anmälan inte gagnar barnet visar Lisbeth Engh i sin avhandling.

Det krävs bättre samarbete med socialtjänst, hälso- och sjukvård och övrig skolpersonal för att förbättra stödsystemet för utsatta barn, säger skolsköterskan och forskaren Lisbet Engh.

Hon är aktuell med avhandlingen Skolsköterskans möjlighet att upptäcka och stödja barn som far illa eller riskerar att fara illa som hon lagt fram vid Karlstads universitet.

Avhandlingen visar att det finns bra lagar, regler och stödsystem för utsatta barn, men att de inte alltid tillämpas. För att ingripa vid misstanke om misshandel behövde skolsköterskan inte bara tillit till sig själv och sin yrkeskompetens utan också till socialtjänstens hantering.

Flera skolsköterskor berättade om negativa erfarenheter efter en anmälan till socialtjänsten. När den var gjord försattes barnet ofta i ett ”ingenmansland”, utan stöd från föräldrar, socialtjänst eller skola. Trots anmälan till socialtjänsten ledde den inte alltid till en utredning och vidare åtgärder. Många skolsköterskor frågade sig om en anmälan verkligen gynnade eleven.

– När en anmälan inte förbättrade ett barns situation, utan till och med förvärrade den, kände skolsköterskorna att de skadat elevens förtroende, dess tillit och gett ett falskt hopp. Det gjorde kanske att man inte gjorde någon anmälan en annan gång, säger Lisbet Engh.

Om artikeln
Av Pia Vingrost
Publicerad i Omvårdnadsmagasinet nr 4/18 sid 22–25