Nummer 4/2018

Onödigt svårt att komma tillbaka efter höftfraktur

Det här är en sammanfattning av artikeln. Den fullständiga texten finns i tidningen. Tidningen ingår i medlemskapet i Svensk sjuksköterskeförening. Du kan också prenumerera på tidningen.

Mer än en tredjedel av äldre personer som drabbas av höftfraktur är friska och klarar sig själva före frakturen. Men fyra av tio kommer trots det aldrig tillbaka till samma liv efteråt.
– Det här är ett enormt resursslöseri och skapar onödigt lidande hos äldre.
Med rätt habilitering kan man bli helt återställd, säger Berit Gesar.

Berit Gesar intervjuade bland annat 30 patienter mellan 65 och 97 år, två till fem dagar efter att de hade genomgått en operation. Innan de drabbades av höftfrakturen hade de alla levt ett friskt liv och inte behövt hjälp från andra. Efter operationen var de också optimistiska att de skulle kunna återgå helt och fullt till sitt gamla liv eftersom läkaren hade sagt att operationen var lyckad.

Men så blev det inte. Intervjuerna visade nämligen att patienterna blev allt mer passiva efter operationen för att de anpassade sig till rutinerna på vårdavdelningen. De fick höra av personalen att de skulle vara försiktiga då de skulle ställa sig upp och att de skulle be om hjälp för alla förflyttningar. När de behövde gå på toaletten och sjuksköterskan var upptagen med en rond kunde de till exempel inte alltid få smärtstillande utan då fick undersköterskorna komma med bäcken i stället.

– De fick anpassa sig till att olika uppgifter skulle ske på de tider när det passade personalen och avdelningens rutiner, inte när de själva behövde göra dem. Det ledde till att de inte fick möjlighet att träna på att utföra dem i sin egen takt. Från att till en början ha tänkt att ”det här ska jag klara, jag har gått igenom många tuffa saker i mitt liv” blev de osäkra på sin fysiska förmåga, fick sämre självförtroende och tappade tron på tillfrisknande. De blev inte tillfrågade om sin egen vård. I stället för att uppmuntra dem till att utföra saker själva bidrog vi inom vården till att sänka deras tilltro till sin egen förmåga.

Om artikeln
Av Ann-Katrin Öhman
Publicerad i Omvårdnadsmagasinet nr 4/18 sid 26–28