Nummer 4/2018

Ambulanserna stoppas vid vägspärrarna

Det här är en sammanfattning av artikeln. Den fullständiga texten finns i tidningen. Tidningen ingår i medlemskapet i Svensk sjuksköterskeförening. Du kan också prenumerera på tidningen.

Personal inom palestinsk ambulanssjukvård har svårt att upprätthålla patientsäkerhet, omvårdnad och god vårdplanering för de sjuka. Detta beror bland annat på att ambulanserna inte får passera militära vägspärrar för att åka till specialistvård i Jerusalem. Därför måste patienter ofta flyttas mellan ambulanser.

Västbanken är inte stort, bara lite större än Halland. Men trots de korta avstånden är det svårt att få patienter därifrån till sjukhus i intilliggande Jerusalem, där de flesta specialiserade palestinska sjukhus ligger.

Svårigheterna beror på att Västbanken ockuperas av Israel, som har byggt en mur på Västbanken, och många militära vägspärrar.

– Ambulanser får inte passera vägspärrarna. När vi ska hämta en patient måste vi möta en Västbanksambulans ”back-to-back” vid en vägspärr och flytta över patienten, säger ambulanssjukvårdaren Mohammad Fityani på Röda Halvmånens ambulansstation i Östra Jerusalem.

Men innan en sådan överflyttning kan ske krävs förberedelser. Platstillgång och möjlighet till behandling på sjukhus i Jerusalem behöver undersökas. Därefter måste patienten och eventuella medföljande anhöriga få tillstånd för förflyttningen utfärdade av en israelisk instans, DCO.

– Att få tillstånd kan ta allt från någon minut till flera dagar, säger Mohammad Fityani. Inte sällan avslås ansökan.

Detta är problematiskt för patienterna, fortsätter han. Det är oroligt att veta att det känns som att det är soldaternas humör som avgör om man kommer till vård eller ej. Men det är också farligt, till exempel för patienter med respirator, eftersom tuben kan ruckas vid förflyttningen. Eller för dem med ryggfrakturer, som kan skadas vid lyft från bår till bår. Eller för bebisar i kuvös. Utrustning som kuvöser får oftast inte flyttas mellan ambulanserna.

Om artikeln
Av Lena M Fredriksson
Publicerad i Omvårdnadsmagasinet nr 4/18 sid 42–43