Nummer 4/2014

Enkla förändringar förbättrar intensivvårdsrummet

201404sid26.jpg
Den fullständiga texten finns i papperstidningen. Här följer ett sammandrag.

I ett intensivvårdsrum ska liv räddas med hjälp av högteknologisk sjukvård och övervakning. Personalen måste kunna göra de insatser som krävs, men samtidigt är patientens och de anhörigas välbefinnande i rummet viktiga för återhämtningen. Ibland krockar de olika behoven. Men med ganska enkla förändringar kan många intensivvårdsrum göras bättre för både vårdande och välbefinnande. Det visar Sepideh Olaussons forskning.

I och med forskningen har hon insett att ”intensivvårdsrummet” sträcker sig längre än rummets fyra väggar. Samspelet med personalen, bemötandet, vårdandet av patienten påverkar också hur till exempel de anhöriga upplever rummet. Trots att de befinner sig i väntrummet kan de se och höra det som berör vårdandet.

Konkret är intensivvårdsrum trånga, vilket dels gör att anhöriga inte har något utrymme. De känner sig därför i vägen. Dessutom är det så trångt att personalen många gånger krockar med utrustningen eller måste böja sig för att komma fram.

Sladdar, slangar, monitorer och annan utrustning måste naturligtvis finnas på plats, men ibland är rummen inredda så att de faktiskt försvårar arbetet. Det kan handla om att ventilatorslangen är så kort att den inte räcker till när man vill mobilisera en patient. Det kan medföra att patienten blir orolig och måste sederas mer.

För patienten kunde rummet te sig väldigt olika beroende på deras fysiska tillstånd. När patienten var dålig kunde rummet uppfattas som klaustrofobiskt, men när patienten blev bättre gav rummet helt andra intryck.

Ett annat problem är att flera patienter ofta vårdas i samma rum och de får ta del av mycket privat och sekretessbelagd information, antingen de vill det eller ej.


Om artikeln
Av Lena M Fredriksson
Publicerad i Omvårdnadsmagasinet nr 4/2014, sid 26–28