Nummer 4/2012

Vårdarens makt – patientens vanmakt

OM201204sid30.jpg
Den fullständiga texten finns i papperstidningen. Här följer ett sammandrag.

När vårdarna vid de psykiatriska klinikerna och kommunala gruppboendena pratade sig samman om att bemöta patienterna på ett likartat sätt, så menade de att det var det bästa för patienterna. Men Per Enarssons avhandling visar något annat, att det var vårdarnas egna behov av trygghet och ordning i vardagen som var huvudskälet till ett gemensamt förhållnings- sätt. Patienterna däremot kände sig ofta kränkta och begränsade av bemötandet.

Avhandlingen heter ”Mellan frihet och trygghet – personalgemensamt förhållningssätt i psykiatrisk omvårdnad” och den lades fram vid Institutionen för omvårdnad vid Umeå universitet precis före sommaren.

Per Enarsson gjorde bland annat observationer och intervjuade vårdare och patienter vid kommunala gruppboenden och psykiatriska kliniker. Han valde just psykiatri eftersom patienterna som vårdas där ofta är utsatta och vårdas under långa tider.

Skälet till att vårdarna har ett gemensamt förhållningssätt sägs ofta vara att det är bra för patienten och att det skapar en stabil och trygg miljö. Men när han studerade olika situationer där det användes visade det sig att vårdarna tvärtom använde det gemensamma förhållningssättet mot en patient när de kände sig trängda. Det gemensamma förhållningssättet blev ett sätt att upprätthålla ordning.

För patienterna blev det till priset av upplevda kränkningar, där de begränsades i vardagliga frågor som gällde dem själva som personer, som till exempel vilka kläder eller vilken frisyr de fick ha.


Om artikeln
Av Margareta Andersson
Publicerad i Omvårdnadsmagasinet nr 4/12 sid 30–31