Nummer 4/2010

Svårt tolka oskrivna regler i palliativ vård

201004_18.jpg
Den fullständiga texten finns i papperstidningen. Här följer ett sammandrag.

Överallt omges vi av oskrivna regler om hur vi ska förhålla oss i olika situationer. De oskrivna reglerna skapar osäkerhet. Hur ska jag bete mig? Vad får jag säga? Vad är okej? Får jag tala om döden? Får jag uttrycka min rädsla? – Det är viktigt att föra de oskrivna reglerna till ytan, säger forskaren och sjuksköterskan Anna Sandgren. Då skulle patienter, närstående och sjuksköterskor i palliativ cancervård känna sig tryggare.

Anna Sandgren valde en forskningsmetod som innebär att hon gör intervjuer utan förutfattade meningar för att ringa in ett problemområde eller vilka frågor som är viktigast för den person hon har framför sig, i detta fall när det gäller den palliativa vården.

Avhandlingen består av flera studier där hon låter olika grupper komma till tals: sjuksköterskor i akutvård, hemtjänst, patienterna själva och deras anhöriga. Namnen på studierna beskriver huvuddragen de samtal hon förde.

Hon började med att intervjua sjuksköterskor som vårdar palliativa cancerpatienter inom akutsjukvården vilket ledde fram till delstudien ”Strävan att överleva emotionellt vid vård av patienter i palliativt skede”. I nästa steg intervjuade hon sjuksköterskor i hemsjukvården i delstudien ”Att vårda utifrån önskan att göra gott”. Därefter fick palliativa cancerpatienter och deras närstående berätta om sina erfarenheter i studien ”Att leva i väntan”.

Genomgående i intervjuerna finnas tankar om de oskrivna reglerna, vilket också fick bli avhandlingens titel. Anna Sandgren konstaterar att sjuksköterskor som arbetar med palliativa patienter arbetar under ett stort emotionellt tryck, där de ska fungera i flera roller. De ska ta hand om sina egna frågeställningar om döden samtidigt som de vårdar patienterna och tar hand om de närstående.

Det är en svår balansgång, konstaterar hon och menar att sjuksköterskorna klarade det genom att bygga upp olika strategier för att bearbeta sina känslor. En del blev mycket känslomässigt involverade i patienternas sista svåra tid, men det bästa är om sjuksköterskan kan hitta en lagom väg, där hon kan visa empati och omtanke, men utan att hon blir alltför engagerad i patientens och de anhörigas lidande.


Om artikeln
Av Charlotte Rudenstam
Publicerad i Omvårdnadsmagasinet nr 4/10 sid 18–21