Nummer 4/2010

Sjuksköterskor viktiga när riktlinjerna om demens ska genomföras

201004_32.jpg
Den fullständiga texten finns i papperstidningen. Här följer ett sammandrag.

Riktlinjer finns det gott om, men när det gäller vård och omsorg vid demenssjukdom, bjöd Socialstyrelsen in bland annat sjuksköterskor, arbetsterapeuter, läkare och vårdbiträden för att skaffa bredd i sin analys. I maj publicerades den slutliga versionen och Elisabeth Hallberg, sjuksköterska och demenssamordnare i Simrishamns kommun är en av många som nu jobbar hårt för att riktlinjerna ska genomföras.

I samband med att de nationella riktlinjerna arbetades fram tog Socialstyrelsen och Svenskt demenscentrum också fram en populärvetenskaplig version av riktlinjerna och en grundläggande webbaserad utbildning om demensvård. Dessutom erbjuder Geriatriskt utvecklingscentrum i Malmö en spetsutbildning om demensvård och de nya riktlinjerna. Utbildningen vänder sig till kommunernas demenssjuksköterskor och tanken är att de i sin tur ska kunna föra kunskapen vidare i sina respektive organisationer.

Elisabet Hallberg har gått spetsutbildningen och är nu i full färd med att ta itu med flera av de viktiga frågorna i de nationella riktlinjerna.

– Det är ett stort arbete och vi började med att utbilda cheferna på socialförvaltningen och politikerna i socialnämnden, berättar hon. Då vet de vad det hela handlar om när vi sedan lägger förslag till förändringar. Vi har också bildat en arbetsgrupp som består av två enhetschefer, mig, min kollega, medicinskt ansvarig sjuksköterska och arbetsterapeuten. Vi diskuterar vilka delar vi saknar om vi följer en person genom hela vårdkedjan. Nästa gång vi ses ska vi diskutera om vi tycker att all personal ska gå igenom webbutbildningen Demens ABC.

En viktig fråga som behöver utvecklas i Simrishamn är vården av de yngre demenssjuka, menar hon.

– Vi är en liten kommun med få patienter i den gruppen. Är det kanske så att vi ska samarbete med andra kommuner för att kunna erbjuda en bra vård?

Rätten till diagnos, är en annan fråga hon lyfter fram.


Om artikeln
Av Sara Bergqvist Månsson
Publicerad i Omvårdnadsmagasinet nr 4/10 sid 32–33