Nummer 4/2010

Omvårdnad ska det heta

201004_5.jpg

Sedan ett antal år tillbaka har huvudområdet i sjuksköterskeutbildningen haft många olika benämningar vid landets universitet och högskolor. Det har bland annat kallats omvårdnad, omvårdnadsvetenskap, vårdvetenskap med inriktning omvårdnad eller enbart vårdvetenskap och ibland har man till och med haft olika benämning på grund- och avancerad nivå vid samma skola. Detta har med rätta kritiserats.

Svensk sjuksköterskeförening har under flera år arbetat för att det ska finnas en enda gemensam benämning av huvudområdet. I denna diskussion har sjuksköterskornas vetenskapliga råd, sektioner och nätverk samt lärosätena deltagit. I början av sommaren beslutade styrelsen förorda att huvudområdet i sjuksköterskeutbildningen, både på grund- och avancerad nivå, ska benämnas omvårdnad.

Ett tungt argument för denna benämning är att idag är omvårdnad en internationellt och framförallt nationellt accepterad benämning som används av hälso- och sjukvårdens företrädare och institutioner. Både i Socialstyrelsens nationella riktlinjer och i nationella kvalitetsregister används benämningen omvårdnad.

Det borde också vara med omvårdnad som kunskapsområde som med till exempel medicin och psykologi som båda är beteckningar på forskningsämnen och benämningar som används i den kliniska vardagen och i respektive utbildningar. Det är även en fördel att samma ämnesbeteckning som förekommer inom gymnasieskolan finns vid universitet och högskolor.

Svensk sjuksköterskeförenings beslut gäller enbart benämningen av huvudområdet i sjuksköterskeutbildningen. Det betyder att vi menar att det kan förekomma olika forskningsinriktningar och att dessa kan fortsätta utvecklas och specialiseras.

Frågan om sjuksköterskeutbildningens längd har debatterats i sommar. Somliga hävdar att en treårig sjuksköterskeutbildning är för kort och att arbetsgivarna måste bekosta långa introduktioner för att sjuksköterskorna ska kunna fungera på jobbet. Lösningen skulle enligt dessa debattörer vara en fyraårig utbildning.

Stopp! och tänk efter. Vi har ju redan idag en fyraårig sjuksköterskeutbildning. Tre år i grundutbildning och ytterligare ett år i specialistutbildning. Felet är att de allra flesta inte får sin specialistutbildning. Antalet specialistutbildade har sjunkit under senare år. Antingen ges inte utbildningen eller så får man inte ledigt eller så ser man inga motiv att skaffa sig en specialistutbildning. Det senare beror på arbetsgivarnas arrogans och bristande intresse för säkerheten i vården när de konsekvent anställer grundutbildade sjuksköterskor på tjänster som rimligen kräver specialistutbildning.

Vi kräver att man ska ha lön under specialistutbildningen, att fler kurser ges på distans och att yrkesexamen med inriktning på avancerad nivå kan kombineras med akademisk examen som magister- eller masterexamen. Det är inte i egen sak vi kräver detta utan för att vi vet att en trygg, säker och god vård för patienter och närstående ställer krav på en personalsammansättning med övervägande specialistutbildade sjuksköterskor.