Nummer 4/2010

Är kunskapsbaserad vård en illusion?

201004_45.jpg

Sommar, sol och solstol. Jag sitter i äppelträdets skugga och funderar. Funderar på Carl-Einar Häckner och på Kunskapsbaserad vård. Carl-Einar, trollkarlen från Göteborg numera bosatt i Berlin, kan med samma frenesi trolla bort näsdukar, tulpaner, kaniner och motorsågar. Varje gång han utfört ett trick hinner jag precis börja applådera när han inom 0,3 sekunder a v s l ö j a r hela tricket. Samtidigt som jag är imponerad känner jag mig lite, lite lurad. Och det är väl det som är meningen för i samma sekund väller skrattet fram och jag erkänner, jag gick på den illusionen också!

Och kunskapsbaserad vård då? Ja, det kanske inte är så mycket att skratta åt. Jag erkänner att jag är anhängare av detta påbud från Socialstyrelsen, men jag känner mig lite lurad. Jag tycker att det är en illusion. För varför är det enbart de professionella yrkesutövarna i vården som ska bygga sina åtgärder på vetenskap och beprövad erfarenhet. Varför gäller inte detta för politiker som fattar beslut om vården? Den marknadsorientering och privatiseringsanda som präglar sjukvårdspolitiken idag borde vara mot bättre vetande.

En undersökning genomförd av Vårdföretagarna, de kommersiella vårdföretagens branschorganisation, redovisas att 6 av 10 svenskar vill ha enbart, eller mest offentligt driven sjukvård. De som vill att den ska vara jämt fördelad mellan privat och offentligt drift uppgår till 35 procent. Undersökningen visar att flest svenskar vill ha offentlig vård, ändå satsar regeringen på privatisering.

Utgår man från vetenskapliga studier som jämfört produktivitet och effektivitet i offentlig respektive kommersiell drift av sjukvård i olika länder är det helt dominerande resultatet att icke vinstdriven drift (offentlig eller ideell drift) är lika eller mer kostnadseffektiv än kommersiell drift. Detta redovisas bland annat i en metastudie baserad på 317 vetenskapligt granskade artiklar som analyserar produktivitet och effektivitet vid olika driftsformer. Inte i någon av dessa 317 studier var den kommersiellt drivna vården mest kostnadseffektiv.

Trots detta beslutade Alliansen att från 1 januari i år införa Vårdval med etableringsfrihet. Etableringsfriheten innebär att lönsamhetskriterier överordnas hälso- och sjukvårdspolitiska mål inom offentligt finansierad sjukvård. Borgerliga politiker beskriver den ökade kommersiella styrningen inom till exempel primärvården som om den vore ett val av patienterna. Patienten ”röstar med fötterna”. Dit hon går blir det lönsamt att driva en vårdcentral. Detta är ett trick, en illusion. Som patient kan man inte välja en vårdcentral som inte finns! Man kan inte rösta med fötterna för att markera behovet av en vårdcentral i ett område som saknar sådan.

Den ojämlika geografiska fördelningen är inte ett resultat av patienternas val. År 2008 fanns i Stockholms län 400 av 511 offentligt finansierade privatpraktiserande läkare i den mer välbärgade norra länshalvan trots att sjukdomsbördan och behoven är större i den ur befolkningssynpunkt lika stora södra länshalvan. Ska man ha en chans att påverka kan man inte göra det med ”fötterna” utan snarare delta i den demokratiska processen. Det finns många som inte har råd med den offentliga vården, Socialstyrelsen visade 2002 att 250 000 personer per år inte har råd att hämta ut ordinerade läkemedel, att 15 procent av alla som levde under normen för socialbidrag tvingats avstå vård av kostnadsskäl, att 25 procent av alla som överlevt en stroke inte hade råd med rehabiliteringen. Var fjärde ensamstående kvinna med hemmavarande barn lever, enligt riksdagens utredningstjänst, i relativ fattigdom. Det är en tredubbling av antalet fattiga sedan 2003. Nästan en kvarts miljon barn, vart åttonde barn, lever i relativ fattigdom. En ökad privatisering av vården innebär att allt fler utestängs från vård. Har man inte råd att betala gällande marknadspris kontant eller via privat sjukförsäkring gör man sig icke besvär.

Det finns alltså kunskaper, det finns vetenskapliga studier och det borde gå att fatta vettiga beslut på denna grund. Jag tror att det är viktigt att de professionella engagerar sig i debatten om den kunskapsbaserade vården. Är kunskapsbaserad vård en illusion eller är det endast valda delar av vården som ska vila på kunskap och beprövad erfarenhet?


Om artikeln
Av Ania Willman, ordförande, Svensk sjuksköterskeförening
Publicerad i Omvårdnadsmagasinet nr 4/10 sid 45