Nummer 3/2017

Hur svårt kan det vara?

Dagligen får vi via medierna rapporter om hur allvarlig sjuksköterskebristen är och hur problematisk bemanningen ser ut inför sommaren. Jag är allvarligt oroad, och kan bara stämma in i det Anna Spencer skrev i sin krönika Var kan jag lämna in en orosanmälan för vården? (Dagens Medicin). Hon satte fingret på det som Svensk sjuksköterskeförening sagt i flera år. Vi måste ha personer med kunskap om kärnverksamheten som sitter i ledningen annars fungerar inte verksamheten vilket leder till att personalen flyr och vårdplatser stängs.

Vi behöver medicinsk, omvårdnads- och rehabiliteringskunskap på högsta ledningsnivå med både ansvar och mandat att driva sina kunskapsområden. Vi driver detta i Svensk sjuksköterskeförening med Magnetmodellen och ledarskap för omvårdnad. Att ha en person i ledningen som är utbildad sjuksköterska men som inte driver omvårdnadsfrågor hjälper inte. Det lockar inte de kliniska sjuksköterskorna, öppnar inga vårdplatser och missgynnar patienterna.

Många förslag som läggs fram på hur sjukvården skall räddas bygger på verksamhet och organisation som fanns på 90-talet och inte efter hur dagens vård ser ut. Om bara tjänstemännen hade frågat och involverat personal som är kliniskt verksam hade de förmodligen lagt fram helt andra förslag till politikerna. Hur svårt kan det vara att fråga personalen som är närmast patienterna? Nu läggs det ofta fram utredningar med förslag av konsulter som inte varit kliniskt verksamma på många år och resultaten ser vi i deras rapporter.

Det finns så mycket klokskap, så många som gärna delar med sig med förslag på hur vi gemensamt kan förbättra vården, exempelvis drivs En annan vård är möjlig? interprofessionellt. Det pågår även många aktiviteter inom professionen, men vi når inte alltid ut. Exempelvis när jag och Svenska Barnmorskeförbundets ordförande Mia Ahlberg skrev debattinlägget om Läkemedelsföreskriften i Dagens Medicin så kom det endast sex kommentarer under inlägget samtidigt som det delades 641 gånger men vi fick snabbt 176 reaktioner, 50 kommentarer och 64 delningar på vår Facebooksida när vi publicerade debattartikeln där. Jag fick även många heja-på-mejl. Naturligtvis jätteroligt men politiker och personer som styr hälso- och sjukvård ser inte ert engagemang.

Sjuksköterskor behöver ge sig ut i debatten och kommentera även i de tidningar vi får in debattartiklar så att det syns vilket fantastiskt engagemang det finns.

Vi skall inte glömma att det finns mycket positivt som sker dagligen inom hälso- och sjukvården. Låt oss gemensamt hjälpas åt att lyfta det positiva, exemplen är många, införande av omvårdnadsronder, satsningar på såväl internutbildning som specialistbildning, förändringsarbete som lett till nya roller för sjuksköterskor som får möjlighet att lyfta vårt kunskapsområde omvårdnad etc etc.

Hur svårt kan det vara för våra politiker och tjänstemän att lyssna på dem som finns inom hälso- och sjukvården? Jag tror att de kanske har lättare att lyssna på det som är positivt så om vi ger dem massor av goda exempel där vi som sjuksköterskor visar att vi tar ansvar för omvårdnaden så kan vi förhoppningsvis få till en förändring. Skicka gärna goda exempel till mig så skall jag sammanställa dem. Njut av er semester i sommar, den är viktig för er egen hälsa.

Om artikeln
Av Ami Hommel
Publicerad i Omvårdnadsmagasinet nr 3/17 sid 43