Nummer 3/2010

Gör om, gör rätt – men det är bråttom

Sid-5-3_2010.jpg

Svensk sjuksköterskeförening är besviken på Högskoleverkets utredning ”Sjuksköterskors specialistutbildning – vilket slags examen? ” Trots det stora behovet av förändring av specialist-sjuksköterskeutbildningen för att klara hälso- och sjukvårdens behov väljer Högsko- leverket att inte lägga ett enda konkret förslag utan ber i stället regeringen om ett nytt uppdrag. De vill utreda hur högskolan och vården faktiskt samarbetar.

Utredningen förordar en examensordning med en utbildning som endast förbereder för den verksamhet studenten antas arbeta inom, med samma längd på utbildningen oavsett vårdens behov, och som leder till en yrkesexamen utan inriktningar.

Svensk sjuksköterskeförening kräver en specialistsjuksköterskeutbildning som både leder till en akademisk magister-/masterexamen i omvårdnad och en yrkesexamen med inriktning mot ett fördjupningsområde, till exempel smärta, barn eller akutsjukvård. Det skulle ge den flexibilitet som framtidens vård kräver.

svensk sjuksköterskeförening föreslår att utbildningen ska leda till fördjupade kunskaper i omvårdnad, biomedicin, vetenskaplig metod, pedagogik, hälsa och ledarskap. För att möta framtidens behov behöver studenterna kunskap om de sex kärnkompetenserna personcentrerad vård, samverkan i team, evidensbaserad vård, förbättringskunskap för kvalitetsutveckling, säker vård och informatik. Fördjupning inom de olika inriktningarna kan uppnås genom valbara kurser, examinationsuppgifter, verksamhetsförlagd utbildning och i det självständiga examensarbetet.

Specialistsjuksköterskor har ett ansvar för att identifiera områden som behöver förbättras, säkerställa en god kvalitet i omvårdnaden och att arbeta för att vården är säker. En kunskapsbaserad vård kräver bedömningar utifrån såväl samhälleliga och etiska aspekter som insikt om den vetenskapliga kunskapens roll i vården. Därför behövs specialistutbildade sjuk- sköterskor med fördjupade kunskaper om evidens, forskningsmetoder och utvärderingsinstrument för att man ska kunna bedriva en kunskapsbaserad vård.

Därför är det olyckligt att Högskoleverket förordar en yrkesexamen utan inriktningar och utan koppling till sjuksköterskornas akademiska ämne omvårdnad.

I dag saknas en nationell reglering av sjuksköterskornas specialistkompetens. Tidigare ansvarade Socialstyrelsen för specia- listsjuksköterskornas kompetensbeskrivningar men nu ansvarar varje verksamhetschef själv för kompetenskraven. Det behövs ett beslutande samverkansorgan på nationell nivå vars uppgift skulle vara att tydliggöra omfattning och innehåll av respektive fördjupningsområde, underlätta en nationell och internationell jämförelse, möjliggöra en nationell klinisk slutexamination och att planera för en nationell dimensionering av utbildningen.

Det är mycket stor brist på specialistsjuksköterskor vilket gör att dagens vård haltar! Utvecklingen av sjuksköterskornas framtida specialistutbildning brådskar!