Nummer 3/2008

Ta det etiska ansvaret på allvar

200803sid5.jpg

Sjuksköterskan är skyldig att agera om hon i sin yrkesutövning möter missförhållanden som drabbar patienter. Det gäller oavsett om missförhållandena beror på resursbrist, bristande ledarskap, dålig organisation miljö eller bristande kompetens.

Det handlar om ett etiskt ansvar som är större än de egna handlingarna. Sjuksköterskors ansvar gäller även för den vård samhället erbjuder och för vårdkvaliteten.

De flesta yrkeskårer som betraktar sig som en profession har egna etiska koder eller riktlinjer. Vi sjuksköterskor har ICN:s (International Council of Nurses) etiska kod med fyra grundläggande ansvarsområden; främja hälsa, förebygga sjukdom, återställa hälsa samt lindra lidande.

Inom professionen behöver det föras en ständig diskussion om vad dessa allmänna regler innebär för den konkreta yrkesutövningen och för kraven på sjuksköterskans samhällsengagemang. Det är en nödvändig diskussion som måste handla om hur vi ska ta det etiska ansvaret på allvar.

ICN antog den första etiska koden för sjuksköterskor redan år 1953 och i dag är den översatt till fler än 20 språk. Den samlar världens sjuksköterskor till ett gemensamt professionellt förhållningssätt genom att visa respekt för liv, människans värde och rättigheter och genom att inte göra någon åtskillnad mellan människor. Kodens inledning stämmer överens med FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna från år 1948 och den kan i sin tur härledas till en humanistisk livsåskådning.

”Behovet av vård är universellt. I vårdens natur ligger respekt för mänskliga rättigheter, kulturella rättigheter, rätten till liv, till värdighet och till att behandlas med respekt. Omvårdnaden är därför respektfull och begränsas inte av ålder, hudfärg, trosuppfattning, kultur, handikapp eller sjukdom, kön, sexuell läggning, nationalitet, politisk åsikt, ras eller social status”.

I många länder är det fortfarande långt ifrån en självklarhet att samhället erbjuder eller tillåter vård enligt ICNs principer. Det var till exempel först i den senaste revideringen av koden 2005 som ICN kunde enas om tillägget att omvårdnad ska ges utan begränsning oavsett sexuell läggning.

Den korta inledningen till ICNs etiska kod förpliktar till eftertanke och handling, men vad betyder orden idag? Hur ser det konkreta etiska ansvaret ut på vårdcentraler, sjukhus och i äldreomsorgen?

Ett exempel är begränsningen för papperslösa flyktingars rätt till vård som inte kan anstå, mödrahälsovård, abort och preventivmedelsrådgivning. Detta innebär att en grupp människor med begränsade ekonomiska resurser, som är marginaliserad och lever i utsatthet, inte har råd att söka vård och kan bli nekad vård om de inte kan betala.

Enligt kodens riktlinjer kan vi inte medverka till att papperslösa flyktingar nekas denna vård. Särbehandlingen av papperslösa innebär att all hälso- och sjukvårdspersonal utsätts för ett orimligt dilemma, om de tvingas frångå principen om att ge vård utifrån behov.

Därför är Svensk sjuksköterskeförening tillsammans med bland annat Röda Korset, Läkarförbundet, Vårdförbundet, Svenska kyrkan, TCO, LO och Rädda Barnen initiativtagare till ett upprop för vård till papperslösa flyktingar där Sveriges regering uppmanas att ta sitt ansvar för att papperslösa ska få tillgång till hälso- och sjukvård på i allt väsentligt lika villkor som övriga invånare. En lagstiftning som särbehandlar eller utestänger vissa grupper är inte förenlig med grundläggande mänskliga rättigheter om lika värde och icke-diskriminering.