Nummer 3/2006

Högskolan i Borås - Doktorandfabriken

30-313.jpg
Den fullständiga texten finns i papperstidningen

Sju disputationer på tio månader. Kanske har Borås Sverige-rekord för en högskola – trots att man inte ens har en egen forskarutbildning. Istället har doktoranderna fått sin forskarexamen på olika universitet i landet.

Rekordet beror på en medveten satsning redan vid slutet av 70- talet, som gav vårdlärarna ekonomiskt stöd att kompetensutveckla sig, säger Kerstin Segesten, vårdlärare, professor, författare och nybliven pensionär från Högskolan i Borås.

Hon, som bara tillbringat de senaste sju åren på högskolan, vill ge en stor del av äran till Olof Lundquist. Han blev rektor när Vårdhögskolan i Borås fi ck sin första egna rektor 1 januari 1992. Tidigare hade vårdgymnasiet och vårdhögskolan haft gemensam rektor. Den 1 januari 1999 övergick Vårdhögskolan i Borås från landstinget till staten och blev en institution inom Högskolan i Borås. Den nya institutionen fi ck med sig en rejäl slant att använda till fortsatta FoU insatser. Olof Lundquist såg till att pengarna inte bara gick till utbildning, utan delvis blev öronmärkta för forskning.

För högskolan gäller att den ska skapa en utbildning på vetenskaplig grund, vilket innebär forskning om yrkesområdet. Men när högskolereformen genomfördes 1977 fanns inga disputerade sjuksköterskor inom den egna disciplinen. Den handfull vårdlärare som disputerat hade gjort det inom andra enheter som pedagogiska, psykologiska eller sociologiska institutioner. Även efter att vårdutbildningarna blivit högskoleut- Doktorandfabriken bildningar 1977 framfördes kritik mot att antalet disputerade lärare var för låg och att det ofta saknades forskningsanknytning. Olof Lundquist kom från den akademiska världen och satsade medvetet på att bygga upp en vårdutbildning som kunde hävda sig bland andra akademiska lärosäten. Det var i en brytningstid och det var viktigt för högskolorna att visa vad de gick för, inför hotet att några av dem skulle läggas ner. Han uppmuntrade vårdlärarna att kompetensutveckla sig genom att ta först en kandidatexamen och sedan bygga på med en magisterutbildning.


Om artikeln
Av Pia Carlson
Publicerad i Omvårdnadsmagasinet nr 3/06, sid 30-32