Nummer 3/2006

Berättelser ger ny kunskap om våld och kränkningar i särskilda boenden för äldre

18-19.jpg
Den fullständiga texten finns i papperstidningen

En äldre kvinna som sparkar till när hon inte vill duscha. Ett vårdbiträde som tar i lite för hårt när hon ska hjälpa en motspänstig man på med kläderna. Berättelserna om våld i äldreomsorgen är vanliga och kan handla om kränkningar från båda håll. Sjuksköterskan Åsa Sandvide har studerat berättelser om våld i vardagen och visar i sin licentiatuppsats att händelserna är mer komplicerade än man först tror. Vem som är offer och förövare är inte så självklart och personalen efterlyser sjuksköterskans närvaro och stöd i vardagen.

Åsa Sandvide sätter fokus på en av de mest skamliga och svåra delarna av arbetet med äldre – våldet i de vardagliga situationerna. De där svåra momenten som man helst kanske inte vill tala om, men som ändå är en stor del av vardagen. När man tar i lite för hårt för att utföra sitt jobb på ett bra sätt eller ännu vanligare – själv får ta emot sparkar och slag när man bara vill hjälpa patienten med den självklara omvårdnaden, att komma upp, duscha och få på sig kläderna.

– Det finns ingen särskild sorts personer, ingen ”Hulken” som drabbas av eller själv utför våld mot äldre, säger hon. Alla kan hamna i den sortens situationer och det är viktigt att vi börjar prata om det. Jag efterlyser sjuksköterskorna i det arbetet. Var finns de när personalen behöver stöd i sitt arbete? Har de tid att se vilka problem personalen brottas med och hjälpa till att hitta nya arbetssätt? Jag ser det som en viktig del av omvårdnaden. Arbetet i äldreomsorgen är så underskattat och ensamt och där behövs verkligen kompetensutveckling.


Om artikeln
Av: Sara Bergqvist Månsson
Publicerad i Omvårdnadsmagasinet nr 3/06 sid 18-21
Länkar & mer att läsa