Nummer 2/2018

Ojämlik ambulanssjukvård

Artikeluppslag
Det här är en sammanfattning av artikeln. Den fullständiga texten finns i tidningen. Tidningen ingår i medlemskapet i Svensk sjuksköterskeförening. Du kan också prenumerera på tidningen.

Ambulanssjuksköterskans kompetens är komplex och består av flera olika sorters delkompetenser. När de själva får beskriva vad som är viktigt så betonar de sådant som förmåga att kommunicera, att arbeta i team och att kunna reflektera över sin egen yrkesverksamhet.

Ambulanssjuksköterskans kompetens är komplex och består av flera olika sorters delkompetenser. När de själva får beskriva vad som är viktigt så betonar de sådant som förmåga att kommunicera, att arbeta i team och att kunna reflektera över sin egen yrkesverksamhet.

I dag saknas en nationell styrning av ambulanssjukvården. Sedan år 2005 ska varje ambulans enligt Socialstyrelsens föreskrifter vara bemannad med en sjuksköterska. Förutom detta saknas nationell styrning av hur ambulanssjukvården ska vara organiserad och vilken kompetens som medarbetarna ska ha. Följden har blivit att varje landsting eller sjukvårdsregion bestämmer själva om ambulanssjukvårdens innehåll.

– Det är olyckligt att det ser olika ut i olika delar av landet, det kan leda till olika bedömningar och till en ojämlik vård.

Den snabba utvecklingen av ambulanssjukvården innebär också att ambulanssjuksköterskans kunskapsområde är relativt nytt. Sedan cirka tjugo år tillbaka finns en ettårig specialistutbildning för ambulanssjuksköterskor vid elva svenska lärosäten. Det är den enda akademiska utbildning som är inriktad mot just ambulanssjukvård. Men målen för utbildningen är på en generell nivå och inte specifikt anpassade för dagens ambulanssjukvård. 

Socialstyrelsen hade tidigare en yrkesbeskrivning för ambulanssjuksköterskor, men den har dragits tillbaka. Den kompetensbeskrivning som nu är aktuell har tagits fram av Riksföreningen för ambulanssjuksköterskor, men den har inte någon formell status vare sig på lärosätena eller inom ambulanssjukvården.

– Det innebär att utbildningen skiftar även vid lärosätena, både när det gäller innehåll och pedagogik, konstaterar Jonas Wihlborg.

 

 Om artikeln
Av Margareta Andersson
Publicerad i Omvårdnadsmagasinet nr 2/18 sid 14–17