Nummer 2/2018

Hemmastadd i slutet av livet

Artikeluppslaget
Det här är en sammanfattning av artikeln. Den fullständiga texten finns i tidningen. Tidningen ingår i medlemskapet i Svensk sjuksköterskeförening. Du kan också prenumerera på tidningen.

När en person känner sig trygg i sig själv och i sin miljö kan hon känna sig hemmastadd. Det är möjligt att ha den känslan nära livets slut, även om den mycket gamla personen bor på ett vårdboende. Det visar sjuksköterskan Lotta Saarnio.

Är det möjligt att känna välbefinnande trots att man har en allvarlig sjukdom? Går det att behålla en känsla av hemmastaddhet i livet när döden är nära förestående? På vilket sätt kan vårdpersonalen göra äldre människors upplevelse av hemmastaddhet möjlig?

Det har Lotta Saarnio undersökt i sin doktorsavhandling.

Hon har intervjuat allvarligt sjuka personer som varit nära döden. Några av dem bodde i sina ordinarie hem, medan andra bodde på vårdboenden. Hon har haft gruppdiskussioner med vårdpersonal som arbetar på ett vårdboende samt gjort deltagande observation på vårdboenden, där hon intervjuat både medarbetare och äldre svårt sjuka personer.

– Det viktigaste resultatet är att hemmastaddhet handlar mycket om de äldre själva. Det är kopplat till de äldres egen förmåga att fortsätta vara sig själva, att vårdpersonalen känner dem och att de fortfarande kan göra nytta.

Avhandlingen visar också att det går att skapa en känsla av hemmastaddhet på en ny plats, som ett vårdboende, även om den gamla är mycket sjuk och dör inom några veckor och att vårdpersonalen har stora möjligheter att bidra till det.

Det är också viktigt att den äldre uppfattar att vårdpersonalen är trygg i sina roller och vet vad de gör. När den äldre uppfattar att personalen är osäker kan det vara skrämmande och bidra till en känsla av otrygghet och hemlöshet i tillvaron.

– När vi möter en svårt sjuk eller döende person är det viktigt att vi är väl förberedda och inlästa på personen och visar att vi vet vad vi gör.

Känslan av hemmastaddhet ökar också när de äldre får fysisk kontakt.

Om artikeln
Av Charlotte Cronquist
Publicerad i Omvårdnadsmagasinet nr 2/18 sid 10–13