Nummer 2/2016

Effektivare vård med högre kompetens

201602sid5.jpg

Det har i många är pågått en diskussion om hur professionernas resurser ska kunna användas på ett mer ändamålsenligt sätt. För några är sedan tillsatte regeringen en utredning som nu kommit med sitt betänkande Effektiv vård (SOU 2016:2). Utredningen är omfattande och innehåller både väl genomtänkta förslag och förslag som Svensk sjuksköterskeförening är mycket kritisk emot.

Förslaget att kommuner och landsting tillsammans ska organisera hälso- och sjukvård och socialtjänst för äldre personer med omfattande behov är mycket bra. För att uppnå en jämlik vård är det nödvändigt att äldre får möta multidisciplinära team där även läkaren ingår. Det räcker dock inte med att läkaren inkluderas i teamet. Fler fysioterapeuter, arbetsterapeuter och specialistutbildade sjuksköterskor behövs också för att kunna möta äldre personers komplexa hälsoproblem och multisjuklighet.

Det är även utmärkt att utredningen föreslår att en professionsneutral vårdgaranti ska införas i primärvården. Det underlättar för den som behöver vård att direkt få tid hos till exempel distriktssköterska eller fysioterapeut.

Utredningen föreslår även att sjuksköterskornas specialistutbildning ska utredas. Det är en fråga som Svensk sjuksköterskeförening har drivit i många år. Men det är inte tillräckligt att enbart utreda avvägningen mellan klinisk och teoretisk utbildning. Specialistsjuksköterskeutbildningen behöver bli flexibel och man behöver se över hur lång den ska vara. Föreningen anser däremot inte att grundutbildningen behöver utredas eftersom EUs yrkeskvalifikationsdirektiv redan är antaget.

Svensk sjuksköterskeförening håller inte alls med om att andelen sjuksköterskor har ökat på sjukhusen till följd av en allmän akademisering i samhället. Det går inte heller ihop med utredningens egen analys av att vården på sjukhusen blivit alltmer kunskapsintensiv och att svårt sjuka personer vårdas allt kortare tid på sjukhusen. Det är anmärkningsvärt att utredningen inte insett att vårdens och omsorgens förändring är huvudorsaken till att andelen sjuksköterskor har ökat.

Utredningens slutsats att kompetensen underutnyttjas främst på grund av för få anställda med lägre kompetens stämmer inte. Det finns många exempel på att teamet inte kan ge vård av hög kvalitet på grund av kompetensbrist. Det saknas till exempel specialistutbildade sjuksköterskor, specialistläkare och fysioterapeuter.

Bristen på specialistutbildade sjuksköterskor innebär att grundutbildade sjuksköterskorna ofta får ta orimligt stort ansvar. Undersköterskor behövs i teamet och i omvårdnad av patienterna. Men sjuksköterskans har en högre kompetens och ansvar att bedöma och tolka patientens status, tillämpa ny kunskap och tillsammans med patienten ordinera omvårdnadsåtgärder.

En rad vetenskapliga studier visar att sjuksköterskans kompetens och det antal patienter hen ansvarar för har betydelse för antalet komplikationer och till och med patientens överlevnad. Det är därför olyckligt att utredningen utan någon konsekvensanalys föreslår att undersköterskors läkemedelshantering inom sluten vård ska utvidgas. Formell kompetens för medicinska arbetsuppgifter har mycket stor betydelse för patientsäkerheten. Därför är också delegering av läkemedelshantering noga reglerat. I dagens komplexa vård med potenta läkemedel är delegeringsföreskrifterna från 1997 än mer angelägna.

Utredningens förslag har inget med att öka vårdens effektivitet utan är en eftergift åt arbetsgivarna som genom delegering slipper åtgärda den allvarliga bristen på sjuksköterskor.