Nummer 2/2015

Svåra infektioner kräver samarbete

201502sid14.jpg
Den fullständiga texten finns i papperstidningen. Här följer ett sammandrag.

På infektionskliniken vid Linköpings universitetssjukhus vårdas patienter med svåra infektioner, som riskerar att sprida sig till andra patienter och personalen.

Att följa hygienreglerna är själva basen i alla moment i vården, från den sjuksköterskeledda hepatitmottagningen till vårdavdelningen och rikets mest specialiserade högisoleringsenhet för vård vid misstänkt ebola. Även städpersonalen arbetar i andningsskydd om så krävs.

De tydliga rutinerna skapar trygghet för personalen och ingen behöver vara rädd för smitta för egen del. Det ger utrymme för personlig kontakt med patienten och god omvårdnad utan onödiga barriärer.

Kliniken består av två enheter, en vid universitetssjukhuset i Linköping och en i Norrköping. Sammanlagt arbetar 140 sjuksköterskor, läkare, undersköterskor, sjukgymnaster, kurator och administratörer i organisation. Avdelning 44 i Linköping har 22 vårdplatser.

– I första hand kommer våra patienter från akuten, säger Boo Jarhall, sjuksköterska och biträdande vårdenhetschef för vårdavdelningen på infektionskliniken. Det är inte ovanligt att patienterna har pneumonier, sepsis eller diarrésjukdomar. De vårdas här tills man vet vilken smitta de eventuellt bär på och så länge de behöver vården. Vårdtiden är i genomsnitt sju dagar, men ibland har vi kvar patienter i flera månader.

Då kan det handla om att patienten behöver tung och långvarig antibiotikabehandling och ofta också kirurgi, till exempel vid infektioner i hjärtklaffarna.

På avdelningen finns tydliga rutiner för att hålla koll på de vårdrelaterade infektionerna. Jessica Hjalmarsson, också hon sjuksköterska på avdelningen, arbetar med patientsäkerhet

– För att få ned VRI är det viktigt att följa basala hygienrutiner och klädregler, säger hon, och vi har hemliga ”hygienspioner” som varje vecka rapporterar hur vi sköter oss.

Ingen vet vem som för tillfället har uppdraget, men siffrorna presenteras varje vecka vid ett ”tavelmöte” i korridoren och tillsammans diskuterar personalen vad som kan bli bättre.

– Läkarna använder också ett särskilt infektionsverktyg i journalerna, fortsätter hon. Tanken är att det ska fånga upp hur och var VRI uppträder. Men det är inte fullt utvecklat, så tills vidare arbetar vi med båda systemen. Om det visar sig att patienter har drabbats av VRI här hos oss, försöker vi se och analysera vad som har hänt och dra lärdomar av det.


Om artikeln
Av Sara Bergqvist Månsson
Publicerad i Omvårdnadsmagasinet nr 2 2015, sid 14–16