Nummer 2/2015

Personligt möte via skärmen

201502sid32.jpg
Den fullständiga texten finns i papperstidningen. Här följer ett sammandrag.

Patienter som har varit med om videokonsultation med specialistläkare blir ofta positivt överraskade. Det känns som ett personligt möte även om det sker via en datorskärm.

De får i de allra flesta fall reda på vad de lider av på en gång och kan påbörja behandling i stället för att vänta flera månader på ett bokat möte. Dessutom sparar de både tid och pengar.

Det visar Annette Johanssons doktorsavhandling ”Implementering av videokonsultation för att öka tillgängligheten till vård och specialistvård i glesbygd. Invånare, patienter och hälso- och sjukvårdspersonalens synpunkter”, framlagd vid Luleå tekniska.

Patienterna fick i en enkät berätta om sina kontakter med vården och hur de upplevde villkoren för att träffa en specialistläkare. De berättade bland annat om långa resor, att de ofta behövde någon släkting eller vän som hjälpte till att skjutsa. Bensinpengar, mat, parkeringsavgifter och ersättning för förlorad arbetsinkomst täcktes inte av bidrag från landstinget. Dessutom fick de vänta länge på en remiss, ibland upp till 1,5 år, och ibland fick de över huvud taget ingen tid. Det skapade en oro för att de inte fick den specialistvård som de behövde.

Såväl patienter som personal var trots detta tveksamma till att använda videokonsultation.

I Annette Johanssons avhandling ingår 174 videokonsultationer som gjordes vid fem hälsocentraler i Norrbotten i perioden januari 2010 och februari 2012. Tekniken innebar att patienterna kunde sitta på sin hälsocentral i Pajala, Jokkmokk, Haparanda, Boden och Älvsbyn och träffa hudspecialister vid Sunderby sjukhus i Luleå via en dataskärm.

I en annan del av undersökningen lät hon en hjärtsjuksköterska vid Gällivare sjukhus göra tolv videokonsultationer med hjärtpatienter i Pajala och Jokkmokk.

Efter att ha testat tekniken var både personal och patienter positivt överraskade av hur bra videokonsultationen fungerade. De lämnade kommentarer som ”Självklart känns det annorlunda när du talar till en dataskärm, men det var inte negativt” och ”Jag ser det inte som ett hinder att jag måste klä av mig inför kameran, utan som en möjlighet att få hjälp”.

Inte minst var de också nöjda med att de bara behövde vänta ett par dagar på att få en diagnos och behandling.


Om artikeln
Av Ann-Katrin Öhman
Publicerad i Omvårdnadsmagasinet nr 2 2015, sid 32–35