Nummer 2/2015

Omvårdnad utan hjärta

201502sid37.jpg

Det är lite märkligt att ta del av, Statens medicinsk-etiska råds (SMER), rapport med titeln Robotar och övervakning av äldre samtidigt som olika tidningars insändarsidor innehåller hyllningar och tack till engagerad vårdpersonal.

Rapporten presenterar rådets etiska utvärdering av nya tekniska lösningar för äldrevården, bland annat möjligheten att använda robotar för att fylla de äldres fysiska och sociala behov. Statens medicinsk-etiska råd framhåller att bruket av robotar i omvårdnad av äldre är ett etiskt komplicerat område, men de är inte negativa till användningen.

Rådet skriver att robotar inte kan erbjuda något annat än ”ytlig” eller möjligen ”god” vård till skillnad från den vård som bara en människa kan ge, som beskrivs som mer ”djupgående”. Men, å andra sidan, resonerar Rådet, är det inte alltid vårdpersonalen erbjuder någon djupgående vård, utan det kan till och med vara så att den bara blir ytlig, eller på sin höjd god.

Rådets slutsats blir därför att man inte kan ställa högre krav på robotar än på mänsklig personal.

Eftersom vi genom ekonomiska och sociala strukturer inom vården har skapat förhållanden som gör att personalen agerar som maskiner är det nu fritt fram att låta maskiner ersätta personalen.

En utarmning av mellanmänsklig interaktion förs till en ny nivå där empati och engagemang avlägsnats. Statens medicinsketiska råd använder uttrycket ”en hälsorobots omvårdnad”. Med detta resonemang har vi avskaffat relationsaspekten i det som beskrivs som omvårdnad och har endast sakaspekten kvar. Omvårdnadsåtgärder som matning, personlig hygien och promenader kan renodlas och befrias från relationsaspekten. Med ett sådant mekaniserat synsätt blir roboten/maskinen den som bäst utför dessa åtgärder och nästa steg är att helt kommersialisera det hela.

I ett system där tid är en bristvara är det omvårdnaden som får ta stryk. Omvårdnad kräver tid, närhet och engagemang. Ibland lyckas personalen mot alla odds sno åt sig litet tid och genomföra bra möten med patienter och anhöriga. Resultatet återfinns på tidningarnas insändarsidor, ofta under rubriken ”Dagens ros”. Tacken vittnar om att det är relationen som haft betydelse, att man blivit sedd, känt tillit och upplevt att personalen bryr sig trots svåra förhållanden med överbeläggningar, köer och brist på personal.

Alla människor har behov och om en person inte kan sköta de grundläggande behoven som att andas, äta, gå på toa, sova eller sköta sin hygien m. m. behövs omvårdnad. De personer som inte kan sköta sin egen omvårdnad kan vara barn, vuxna eller äldre och de kan vara nyopererade, ha allvarliga, multipla sjukdomar eller komplicerade behandlingar.

Hur man än ser på det så är denna omvårdnad nödvändig och kan inte beskrivas vara ”basal” eller enkel, en sådan omvårdnad är avancerad och utförs under komplexa förhållanden, ibland är den livsnödvändig.

Till Statens medicinsk-etiska råds försvar ska tilläggas att de i slutet av sin diskussion har en liten brasklapp, då de skriver att det finns andra värden än de som rapporten behandlar, ”inte lika påtagliga” men ”värda att fundera över”. Man får hoppas att Sveriges kommuner och landsting, när de har funderat färdigt, förstärker personalresurserna inom äldrevården. Jag har inget emot robotar, men de ska användas för att förstärka vårdåtgärder, inte ersätta omvårdnad utan användas för uppgifter utan relationsaspekter.


Om artikeln
Av Ania Willman
Publicerad i Omvårdnadsmagasinet nr 2 2015, sid 37