Nummer 2/2010

”Vi pratar för lite om kroppen”

Vi pratar för lite om kroppen – trots att det är kroppar vi arbetar med. Det menar nyutexaminerade sjuksköterskan Lisa Källström som i sin C-uppsats använt den franske filosofen Maurice Merleau-Ponty för att ta reda på hur omvårdnadsforskare använder begreppet kropp.

Maurice Merleau-Ponty går i klinch med den naturvetenskapliga synen att kroppen och själen är två olika saker. Han talar istället om begreppet ”lived body” eller ”den levda kroppen”, som innebär att kropp och psyke hör ihop och självklart är beroende av varandra. Käppen som den blinde använder är ett exempel. Den är både ett objekt för den blinde men också en förlängning av kroppen, ett subjekt.

När Lisa Källström läste vidare om Maurice Merleau-Ponty såg hon att han även fanns med i omvårdnadslitteraturen och valde därför att studera på vilket sätt han användes av författarna.

Hon menar att sjukvården – framför allt akutvården – ofta ser på kroppen som ett objekt men att sjuksköterskan kan göra en hel del för att få patienterna att känna sig som ett subjekt eller en individ. De kan till exempel göra patienten mer delaktig vid medicinutdelningen genom om att prata om det de gör: ”Det här är din blodtrycksmedicin.” Då undviker man att patienterna bara emot och sväljer utan att fråga eller ens fundera över vilken medicin de får.


Om artikeln
Av Helena Östlund
Publicerad i Omvårdnadsmagasinet nr 2/10 sid 42–44