Nummer 2/2010

Slå huvudet i glastaket

Sid-55_201002.jpg

Föreningen är idag allt mer efterfrågad för sin expertkunskap. Vi deltar i arbets- och referensgrupper på nationell nivå, som remissinstans och i dialogen om allt som rör vårdens utveckling. Där vi lyckats bäst är när vi förenat det nationella perspektivet med en viss specialitets sakkunskap, till exempel inom området onkologisk omvårdnad.

Svensk sjuksköterskeförening har idag 53 specialistsektioner och nätverk. Dessa sektioner och nätverk skulle bli starkare, samtidigt som kunskapen inom området kunde fördjupats, om de i större utsträckning tog initiativ till att öppna sig och bjuda in forskare inom området. Samtidigt måste forskarna ta sitt ansvar och engagera sig för en professionell utveckling på nationell nivå.

I de här mötena borde omvårdnadsforskaren vara som fisken i vattnet, det vill säga i sin rätta miljö. Jag tycker att det är ett problem att flera unga omvårdnadsforskare arbetar så isolerat. En anledning till detta kan vara att det fanns en tid när man kunde gå från kandidatexamen till forskarutbildning. Idag behöver man ha en magisterexamen i bagaget för att bli antagen. I båda fallen kan man börja en forskarutbildning utan specialistutbildning. Detta medför att doktoranden kanske inte har en naturlig ”hemvist” och inget kontaktnät inom den omvårdnadsspecialitet där forskningsfrågorna kunde ha fördjupats. Det här är till nackdel både för den enskilde forskaren och för Svensk sjuksköterskeförening.

För att fortsätta på ämnet omvårdnadsforskare så fick jag häromveckan ett argt brev som berättade om hur det är att slå huvudet i glastaket. Det var en lokal/regional forskningsdag. Sju, åtta läkare – alla män – föreläste om sina forskningsområden. Inte en enda paramedicinare var inbjuden. Forskande sjukgymnaster, arbetsterapeuter, dietister och sjuksköterskor lyste alla med sin frånvaro.

Den internationella kvinnodagen firades för första gången år 1911 men fortfarande har, enligt SULFs lönestatistik för år 2009, kvinnliga professorer, kvinnliga universitetslektorer, kvinnliga adjunkter, kvinnliga forskarassistenter och kvinnliga doktorander lägre lön än män (jag har ingen aktuell statistik på sjuksköterskeområdet). Av de kvinnor som sökte projektbidrag från Vetenskapsrådet fick 26 procent sina ansökningar beviljade mot 36 procent för männen. Så visst är det fortfarande så att en kvinna måste göra allt minst lika bra som en man, ”och dessutom baklänges iförd högklackat”, som Ginger Rogers sa när hon kommenterade att hon inte blivit lika populär och känd som Fred Astaire.


Om artikeln
Av Ania Willman
Publicerad i Omvårdnadsmagasinet nr 2/10 sid 55