Nummer 1/2012

Att leva med celiaki

OM201201sid18.jpg
Den fullständiga texten finns i papperstidningen. Här följer ett sammandrag.

Kvinnor som diagnostiseras med celiaki i vuxen ålder upplever sämre välbefinnande än män. Trots att de räknas som medicinskt friska. Det visar Susanne Roos i sin avhandling. För att dessa kvinnor ska må så bra som möjligt är det viktigt att sjukvårdspersonal fortsätter att stödja dem även efter diagnos, och då spelar sjuksköterskan en viktig roll.

Åtgärden för en person som drabbas av celiaki i vuxen ålder är att lägga om kosten så att den blir glutenfri. Det leder till att tarmslemhinnan läker och patienten brukar förklaras frisk.

Men alla kvinnor blir inte hjälpta av det. En registerstudie som Susanne Roos gjorde visade att kvinnor med celiaki behöver mer hjälp både inom primär- och slutenvård jämfört med kvinnor som inte har diagnosen.

De led inte minst av problem med psykisk ohälsa som depression och stress. De hade också mag- och tarmproblem och det var inte ovanligt att de hade värk i muskler och leder.

Susanne Roos drar slutsatsen att anställda i vården måste byta fokus. Det räcker inte att med enkla medel, det vill säga omlagd kost, bota patienterna. De måste få ett mer långsiktigt stöd när det gäller att leva med sin sjukdom.


Om artikeln
Av Åsa Bolmstedt
Publicerad i Omvårdnadsmagasinet nr 1/12, sid 18-21