Nummer 1/2019

Motion allt viktigare vid medfött hjärtfel

Bild till artikel Motion allt viktigare vid medfött hjärtfel

Mer än hälften av alla vuxna med medfött hjärtfel tränar för lite, trots att motion är extra viktigt för denna grupp. Minst tränar de som har passerat 40 år. Uppmuntran till träning som barn ökar chansen att man motionerar även som vuxen. – Sjuksköterskan kan göra en stor insats för att förbättra motionsvanor och andra livsstilsfaktorer, säger Annika Bay, som nyligen disputerat om fysisk aktivitet hos vuxna med medfött hjärtfel.

Annika Bay, som är specialistsjuksköterska i kardiologi och numera doktor i vårdvetenskap, har själv arbetat på en hjärt- och kärlmottagning i Umeå där hon bland annat att tog kontroller inför läkarbesöket och hade ett kortare samtal med patienten. Uppgifterna var en del av hennes uppgdrag som ansvarig sjuksköterska för vuxna patienter med medfödda hjärtfel.

Hon beskriver att antalet vuxna med medfött hjärtfel är en växande grupp, tack vare medicinska framgångar. Idag överlever mer än 95 procent till vuxen ålder. På 1970-talet var samma siffra 60 procent. Medelåldern är cirka 38 år.

Dessa patienter kommer att kräva mer sjukvård och även hjälp och stöd till goda levnadsvanor i framtiden, menar hon. Hennes forskning visar att det är mycket viktigt att ställa följdfrågor och även följa upp motionsvanor och andra livsstilsfaktorer i samtal om levdnadsvanor.

Många vuxna med medfött hjärtfel är oroade över att motion ska vara skadligt för hjärtat, men risken att drabbas av förvärvad hjärtsjukdom är inte större hos gruppen men det är betydligt större fara för dem som insjuknar och måste opereras. Samtidigt kan det finnas både ärrbildningar och sammanväxningar som ökar risken för komplikationer betydligt, menar Annika Bay. Därför är det extra viktigt för personer med medfött hjärtfel att förebygga kända riskfaktorer för hjärtsjukdom som rökning, låg fysisk aktivitet, dålig kost och stress.

Om artikeln
Av Kerstin Hansson
Publicerad i Omvårdnadsmagasinet nr 1/19 sid 26–29

Det här är en sammanfattning av artikeln. Den fullständiga texten finns i tidningen. Tidningen ingår i medlemskapet i Svensk sjuksköterskeförening. Du kan också prenumerera på tidningen