Sammanfatting e-hälsosystems användbarhet

eHälsosystem, dvs informationsteknik (IT) som tillämpas i vård- och omsorgssektorn, kan öka dess effektivitet, förbättra livskvaliteten och stärka innovationskraften i vård och omsorg.

För att uppnå maximal nytta med eHälsosystemen krävs dock att de stödjer vårdens, omsorgens och social-tjänstens professioner i att fokusera på hälsa som en effekt av vård och omsorg, istället för att tekniken upplevs som ett hinder för att kunna ge god vård på ett effektivt sätt.

Den nationella strategin för eHälsa inom vård och omsorg (2010) pekar ut användbar och tillgänglig information samt beslutsstöd till personal som viktiga insatsområden. Riksrevisionen kom i sin rapport (RiR 2011:19) fram till att nationella eHälsostrategin inte kunnat nyttiggöra de insatser som gjorts för att behörig vårdpersonal genom IT-stöd ska ha tillgång till rätt patientinformation vid rätt tillfälle. Vårdens organisering är avgörande för informationsutbytet och idag råder svårigheter i samverkan mellan vård- och omsorgsaktörerna. Den av Socialdepartementet beställda rapporten från Gartner (2012) redovisade att vårdens professioner främst pekade på behovet av förbättring av eHälsosystemens användbarhet för att öka nyttiggörandet.

Representanter för vårdens och omsorgens professionsorganisationer i Samrådsgruppen för nationell eHälsa inom vård och omsorg tog under hösten 2012 initiativ till projektet eHälsosystemens användbarhet 2013 som finansierats av Socialdepartementet. Syftet med projektet är att samla ihop och visa på lärdomar och goda exempel som underlag för bättre integration mellan vård- och omsorgsverksamheten och dess IT-stöd, samt att svara på följande frågor:

  • Vilka problem upplever användarna idag?
  • Vilka lösningar ser användarna som viktigast?
  • Vad vet vi om användbarhet utifrån tidigare forskning och projektresultat inom eHälsa?

För insamling av underlag till denna rapport har representanter för vård- och omsorgspersonal (dvs användare), forskare i användbarhetsområdet inom hälsoinformatik och representanter för systemleverantörerna tillsammans medverkat i sju workshops. Resultatet visar att användarna anser att morgondagens eHälsosystem måste följa arbetsprocesserna avsevärt bättre. De måste vara överskådliga, ta kort tid i anspråk för att förstå och navigera i samt ge användaren en känsla av kontroll, i motsats till dagens dubbelkontroller som användarna gör i och mellan system, av både information och dokumentation. Systemen ska vara anpassade för den aktuella arbetsuppgiften och arbetssituationen. Dubbeldokumentation och ständiga inloggningar är något som snarast måste åtgärdas. Inom omsorgsverksamheten måste tillgången på IT-tekniska arbetsredskap och situationsanpassade verksamhetssystem öka markant.

Användbarheten i dagens eHälsosystem måste förbättras för att garantera patientsäkerhet samt stödja personcentrerad vård och omsorg och optimal resursanvändning. Användarna pekar på att det behövs digitala verktyg och system där informationen följer vårdtagaren över vårdgivargränserna och där presentationen av information är anpassad utifrån användarens yrkesgrupp, tidigare val eller preferenser. Vissa typer av vård- och omsorgsinformation måste struktureras enhetligt, till exempel stöd för läkemedelshantering så att det minskar risken för fel i läkemedelskedjan och livsviktig information för att garantera beslutsstöd i tidskritiska situationer.

Med utgångspunkt i att utveckling av eHälsa alltid är verksamhetsutveckling och måste integreras i vård- och omsorgsverksamheten och dess förbättringsarbete vill styrgruppen, för projektet eHälsosystemens användbarhet 2013, lyfta fram nedanstående tio punkter. Punkterna beskriver vad som behöver prioriteras utifrån ett användbarhetsperspektiv för att ta till vara på eHälsosystemens möjligheter.

  1. eHälsosystem måste förvaltas, utvärderas, tillsynas och kontinuerligt optimeras i förhållande till användbarheten i den verksamhet som skall stödjas. Det behövs ett mer samverkande arbete för att integrera arbetsprocesser och eHälsosystem till en meningsfull helhet.
  2. I utveckling och utvärdering av eHälsosystem krävs större deltagande av användbarhetsexperter, hälsoinformatiker och användare. Varje eHälsoprojekt måste ha professionsföreträdare i ledningen.
  3. All vård- och omsorgspersonal ska ha en grundläggande förståelse för de möjligheter eHälsa generellt erbjuder, samt god kunskap om hur de lokala eHälsosystemen bör användas och hur verksamhetsprocesser hör samman med eHälsosystemen. Utbildning och kompetens-utveckling inom eHälsa måste prioriteras i utbildningssystemet och sedan fortlöpande i arbetet. Utbildningen av hälsoinformatiker måste byggas ut väsentligt och även ske med koppling till den branschoberoende kunskapen inom informatikområdet.
  4. Tekniska förutsättningar för att dokumentera och få tillgång till information måste finnas där vårdmötet äger rum (se visionen för god eHälsa). Behovet är särskilt stort inom omsorgsverksamhet där tillgången till teknikstöd generellt är låg och mobilt arbete vanligt.
  5. Den tekniska infrastrukturen måste vara tillräckligt kraftfull och driftssäkerheten så hög att användarna kan lita på att den fungerar. Single-sign-on med sessionshantering måste införas så att användaren kan utföra sitt arbete utan onödiga avbrott. Den tekniska miljön måste utvecklas så att svarstiderna minimeras. En alltmer komplex IT-miljö, bl. a. som konsekvens av ökade krav på utbyte av information mellan vård - och omsorgsgivare, gör att vårdgivarnas organisationer för drift och förvaltning av eHälsosystemen måste samordnas bättre.
  6. Vård- och omsorgspersonal måste kunna röra sig mellan olika eHälsosystem och ändå snabbt kunna hitta livsviktig information i tidskritiska situationer. Detta kräver att presentationen av vissa typer av vård- och omsorgsinformation måste struktureras och standardiseras grafiskt samtidigt som individualisering måste ske utifrån roll, verksamhet och situation.
  7. Dubbeldokumentationen måste upphöra. Varje informationsmängd ska registreras endast en gång och sedan kunna kommuniceras automatiskt till andra system i befintlig eller aggregerad form. Arbetet med standardisering av fackspråk och informationsstruktur samt införande av automatiserad överföring av data måste påskyndas.
  8. Viktig information måste följa vårdtagaren över vård- och omsorgsgivargränserna för att underlätta personcentrerad vård och omsorg. Onödiga legala hinder måste undanröjas samtidigt som eHälsosystem måste utvecklas så att de upplevs som ett stöd i verksamhetens arbete att följa de legala och etiska krav som finns när information flödar mellan vård- och omsorgsgivargränserna.
  9. Forskning om eHälsosystemens användbarhet måste stärkas och kunskapen tillämpas. Mer användbara system leder till bättre datainsamling som i sin tur kan ge bättre återkoppling till personalen och valida data för forskning.
  10. eHälsokompetens är en strategisk utvecklingsresurs som måste finnas på alla ledningsnivåer i vården och omsorgen. Förståelse av användbarhet är nyckeln till nytta och väsentlig för en god och säker vård och omsorg.

 

Relaterad information

Sammanfattning av rapporten (pdf, öppnas i nytt fönster)

Hela rapporten Störande eller stödjande? Om e-hälsosystemens användbarhet 2013 (pdf, öppnas i nytt fönster)