Högre utbildning under tjugo år

Svensk sjuksköterskeförening har inte varit remissinstans för "Betänkande högre utbildning under tjugo år", men har valt att lämna synpunkter eftersom det är en av föreningens viktigaste frågor.

Svensk sjuksköterskeförening avgränsar remissvaret till konsekvenser för legitimerade sjuksköterskor och sjuksköterskeutbildningen på grundnivå och avancerad nivå. Synpunkter har även inhämtas från Professorsnätverket, bestående av samtliga professorer i vårdvetenskap och omvårdnad i Sverige vilket redovisas i särskild bilaga till remissvaret (1).

Övergripande synpunkter

Svensk sjuksköterskeförening uppmärksammar att forskarutbildning saknas i utredningen. Forskarutbildning och forskning utgör kunskapsnavet för både högskolor och universitet och är basen för all högre utbildning. Föreningen anser att den utvecklingen bör uppmärksammas och att en utredning bör tillsättas i syfte att synliggöra de konsekvenser det kan få för lärosätenas framtida utveckling.

Enligt utredaren är dubbla examina ett utpräglat svenskt fenomen och menar att det råder en missuppfattning att förutom en yrkesexamen behövs även en generell examen för tillträde till utbildning på avancerad nivå och forskarnivå. En generell examen är nödvändig för att utbilda sjuksköterskor till aktiva forskningskonsumenter och möjliggöra meritering nationellt och internationellt. Utredaren verkar ha influerats av internationella tongångar om att unga sjuksköterskor inte längre vill utföra omvårdnad och att det av den anledningen är skadligt med akademiska examina. Snarare kan man dra slutsatsen att kvinnodominerade yrken ska hållas utanför kompetensutveckling och karriärmöjligheter.

Det är idag fullt möjligt att genomföra studier med syftet att nå två, eller flera examensmål på samma lektion, föreläsning eller examination. Svensk sjuksköterskeförening delar inte utredarens bedömning att dubbla examina kan suboptimera måluppfyllelse i examina. Det är otydligt och ofärdigt tänkt eftersom beslut om dubbla examina grundas på måluppfyllelsen av examensmål för yrkesexamen respektive generell examen.

Ett sammanhållet utbildningsprogram som leder till bred yrkeskunskap och ämnesfördjupning kan möta framtidens krav på hög kompetens i vården. Sverige har sedan år 2007 haft ett sjuksköterskeprogram där examensmålen för yrkesexamen och generell examen har integrerats. Universitetskanslersämbetets utvärderingar (2011-2014) gällande sjuksköterskeexamen, specialistsjuksköterskeexamen och generella examina på kandidat, magister- och masternivå visar tydligt att utbildningen kan nå olika uppsättningar av examensmål i ett sammanhållet utbildningsprogram.

Behov av utveckling

Examensmålen från år 1993 och 2001 för sjuksköterskors grund- och specialistutbildning behöver ses över för att bättre svara mot framtidens krav på evidensbaserad vård och övriga kärnkompetenser. Specialistutbildningens samband med forskarutbildning behöver klargöras. Det behövs en ny modell av sjuksköterskors specialistutbildning som tydligare utgår från huvudområdet omvårdnad på avancerad nivå.

Utgångspunkten är att efter avslutad specialistutbildning erhålla en yrkesexamen samt en generell examen på masternivå. Kunskap om vetenskaplig metod och de sex kärnkompetenserna personcentrerad vård, samverkan i team, evidensbaserad vård, förbättringskunskap för kvalitetsutveckling, säker vård samt informatik behöver sammanflätas med omvårdnadsämnet genom hela specialistutbildningen. Progression i huvudområdet omvårdnad är nödvändig för att utveckla specialistsjuksköterskans förmåga att självständigt bedöma, planera och åtgärda komplexa omvårdnadsbehov och fungera som omvårdnadsexpert i samarbete med andra professioner.

En specialistsjuksköterska med både generell examen inom huvudområdet omvårdnad och en yrkesexamen inom vald specialitet kan ta avancerade kliniska beslut och medverka till förbättrad vårdkvalitet.

Yrkesexamen och generell examen i sjuksköterskeutbildningen

Införandet av Högskolereformen år 1977 medförde en kulturförändring och integration av yrkesutbildningar i den nya högskolan. För sjuksköterskeutbildningens del innebar det att forskningsanknytning i undervisningen formellt fördes in och en forskningsbas byggdes upp. Det har medfört en påtaglig utveckling av sjuksköterskors kunskapsområde omvårdnad vilket har bidragit till förbättrad vård för patienter och närstående. Sverige fick sin första professor i omvårdnad år 1981 och har idag fler än 70 verksamma professorer i omvårdnad/vårdvetenskap och cirka 1300 disputerade sjuksköterskor.

I och med 1993 års examensordning blev sjuksköterskeutbildningen treårig. I examenstrukturen gavs en distinktion mellan yrkesexamen och generell examen. För sjuksköterskeutbildningens del innebar yrkesexamen en tydlig koppling till legitimationsyrket sjuksköterska och den generella examen synliggjorde forskning och utveckling av kunskapsområdet omvårdnad/vårdvetenskap. Genom införandet av utbildnings- och examensreformen år 2007 (Bolognareformen) formulerades nya mål på avancerad nivå.

Reformen ställde krav på att utveckla studenternas förutsättningar för yrkesverksamhet, självständighet och forsknings- och utvecklingsarbete. Reformen innebar för sjuksköterskor en möjlighet till rörlighet på en internationell arbetsmarknad och behörighet till forskarutbildning nationellt och internationellt. Allt fler länder inom EU utökar idag sin grundutbildning med en kandidatexamen i omvårdnad/vårdvetenskap.

Dubbla examina i ett sammanhållet utbildningsprogram anger att högskolan ansvarar för utbildningen in sin helhet för att säkra det akademiska värdet och kopplingen till relevant forskning. Med dubbla examina tydliggörs kunskapsområdet omvårdnad som innefattar det vetenskapliga området och yrket. Dagens magister- och masteruppsatser har i hög grad bidragit till förbättringar av vården. Forskningsanknytningen i utbildningen har utvecklat studenterna till forskningskonsumenter. En akademiskt utbildad sjuksköterska kan ta del av aktuell forskning och implementera den i dagligt arbete. Enbart en yrkesexamen är inte tillräckligt för dagens och framtidens komplexa vård. Internationell forskning visar att akademiskt utbildade sjuksköterskor ökar patientsäkerheten och minskar mortaliteten inom slutenvård.

Utbildningsutbud

Svensk sjuksköterskeförening instämmer i utredningens bedömning att det har skett en ökad ”programifiering” av utbildningar och för sjuksköterskors del märks det på avancerad nivå. Genom ett antal remissvar och debattartiklar har föreningen beskrivit konsekvenser med dagens elva traditionella inriktningar och den öppna, tolfte inriktningen av specialistsjuksköterskeexamen.
Högskolans ansvar är att anordna utbildningar mot ett brett, väldefinierat och varaktigt område, med tillräcklig anställningsbarhet.

Den öppna, tolfte inriktningen har medfört att lärosäten genomför attraktiva utbildningar som kortsiktigt motsvarar vårdens behov och studenternas efterfrågan, men som inte nödvändigtvis är stadigvarande över tid. Autonomireformen har medfört att lärosäten i vissa sammanhang konkurrerar med varandra. Behovet av specialistutbildade sjuksköterskor är stort och det finns risk att landstingen anordnar egna, korta specialiseringsprogram för att snabbt öka antalet sjuksköterskor med specialutbildning. Vid korta program riskerar kunskaper om evidensbaserad omvårdnad bli bortprioriterade vilket innebär en allvarlig tillbakagång för sjuksköterskans profession.

Fortbildning

En allt mer specialiserad vård ställer krav på djup kunskap och kompetens. Kontinuerlig fortbildning är nödvändig och verksamhetens ansvar för kompetensutveckling är obestridligt. Föreningen ser med oro på ökad efterfrågestyrd uppdragsutbildning/fortbildning som riskerar att ersätta högskolans reguljära specialistutbildningsprogram och fristående kurser på avancerad nivå. Svensk sjuksköterskeförening anser att det behövs en granskning av uppdragsutbildningar med avseende på innehåll, omfattning och kunskapsområdets progression.

Nationell samverkan

Svensk sjuksköterskeförening instämmer i utredningens förslag att regeringen bör skapa arenor för regelbunden och systematisk samverkan och då i synnerhet för de identifierade hinder som påträffats när det gäller vårdutbildningar. Högskolans uppgift är att dimensionera efter arbetsmarknaden och samhällets övriga behov. Föreningen har upprepade gånger genom remissvar och debattartiklar framhållit vikten av en nationell samverkan där myndigheter, lärosäten, verksamhetsföreträdare och Svensk sjuksköterskeförening tar ett gemensamt ansvar för långsiktig planering av sjuksköterskors utbildning på grund- och avancerad nivå.

Idag saknas en nationell samordning för dimensionering av ett nationellt utbildningsutbud. En samordning nationellt förhindrar att vissa specialistutbildningsprogram ställs in trots vårdens behov av specialistsjuksköterskor. Det förekommer samverkan regionalt mellan lärosäte och verksamhet. Den samverkansformen bygger ofta på lösa bindningar och medför inte ansvar för att koordinera utbildningsprogrammen nationellt. Svensk sjuksköterskeförening instämmer i utredningens oro över nedläggningshotade utbildningar på framförallt avancerad nivå som inte blir ekonomiskt bärkraftiga med för få studenter. Resurstilldelningssystemet behöver ses över då dagens system hindrar ett strategiskt samarbete mellan verksamhet och utbildningsanordnare.

Svensk sjuksköterskeförening anser att dubbla examina för sjuksköterskors grund- och specialistutbildning är en förutsättning för vården, forskningen och professionens utveckling.

Remissvaret med Betänkande Högre utbildning under tjugo år (SOU 2015:70) med bilaga (1) (öppnas i nytt fönster)

Ami Hommel
Ordförande

Birgitta Wedahl
Kanslichef

Ing-Marie Moegelin
Sakkunnig utbildningsfrågor

Remisser 2015

  • Nationellt vårdprogram för myelom

    21 december 2015
    Svensk sjuksköterskeförening och Sjuksköterskor i cancervårds remisssvar Nationellt vårdprogram för myelom.
  • Nationellt vårdprogram för mantelcellslymfom

    21 december 2015
    Svensk sjuksköterskeförening och Sjuksköterskor i cancervårds remisssvar Nationellt vårdprogram för mantelcellslymfom.
  • Högre utbildning under tjugo år

    5 november 2015
    Svensk sjuksköterskeförening har inte varit remissinstans för "Betänkande högre utbildning under tjugo år", men har valt att lämna synpunkter eftersom det är en av föreningens viktigaste frågor.
  • Nästa fas i e-hälsoarbetet

    2 november 2015
    Svensk sjuksköterskeförening anser att förbättrad nationell samordning är angeläget och att nuvarande brister i informationshantering och informationssystem bidrar till betydande säkerhetsrisker inom vård och omsorg.
  • En värdefull vård

    2 november 2015
    Svensk sjuksköterskeförtening instämmer i att professionernas inflytande över styrning och utveckling måste öka. Hälso- och sjukvårdens arbete med prevention, folkhälsa och prioriteringar behöver utvecklas och intensifieras men med utgångspunkten jämlik vård.
  • Förslag till nya föreskrifter om allvarliga vårdskador

    14 oktober 2015
    Svensk sjuksköterskeförening är i huvudsak positiv till förslaget om nya föreskrifter om allvarliga vårdskador, (Lex Maria).
  • Socialstyrelsens förskrifter om blodverksamhet

    24 september 2015
    Remiss med förslag om ändring av Socialstyrelsens förskrifter (SOSFS 2009:28) om blodverksamhet (öppnas i nytt fönster)
  • Behandling av personuppgifter och journalföring

    23 september 2015
    Svensk sjuksköterskeförening anser att en skärpt reglering av informationssäkerheten gällande hantering av personuppgifter i hälso- och sjukvården är av stor vikt.
  • Införande av 18-årsgräns för kosmetiska solarier

    21 augusti 2015
    Ett införande av åldersgräns för kosmetiska solarier tydliggör att solariestrålar är skadligt för huden. Svensk sjuksköterskeförening tillstyrker regeringens förslag till 18- årig åldersgräns för kosmetiska solarier.
  • Målnivåer inom hjärtsjukvården

    21 augusti 2015
    Svensk sjuksköterskeförening anser att tobaksbruk ska läggas till i de förslagna målnivåerna inom hjärtsjukvård. Arbetet med sjukdomsförebyggande metoder är av stor vikt inom hjärtsjukvården.