Omvårdnad utan hjärta

Det är lite märkligt att ta del av, Statens medicinsk-etiska råds (SMER), rapport med titeln Robotar och övervakning av äldre samtidigt som olika tidningars insändarsidor innehåller hyllningar och tack till engagerad vårdpersonal.

Rapporten presenterar rådets etiska utvärdering av nya tekniska lösningar för äldrevården, bland annat möjligheten att använda robotar för att fylla de äldres fysiska och sociala behov. Statens medicinsk-etiska råd framhåller att bruket av robotar i omvårdnad av äldre är ett etiskt komplicerat område, men de är inte negativa till användningen.

Rådet skriver att robotar inte kan erbjuda något annat än ”ytlig” eller möjligen ”god” vård till skillnad från den vård som bara en människa kan ge, som beskrivs som mer ”djupgående”. Men, å andra sidan, resonerar Rådet, är det inte alltid vårdpersonalen erbjuder någon djupgående vård, utan det kan till och med vara så att den bara blir ytlig, eller på sin höjd god.

Rådets slutsats blir därför att man inte kan ställa högre krav på robotar än på mänsklig personal.

Eftersom vi genom ekonomiska och sociala strukturer inom vården har skapat förhållanden som gör att personalen agerar som maskiner är det nu fritt fram att låta maskiner ersätta personalen.

En utarmning av mellanmänsklig interaktion förs till en ny nivå där empati och engagemang avlägsnats. Statens medicinsketiska råd använder uttrycket ”en hälsorobots omvårdnad”. Med detta resonemang har vi avskaffat relationsaspekten i det som beskrivs som omvårdnad och har endast sakaspekten kvar. Omvårdnadsåtgärder som matning, personlig hygien och promenader kan renodlas och befrias från relationsaspekten. Med ett sådant mekaniserat synsätt blir roboten/maskinen den som bäst utför dessa åtgärder och nästa steg är att helt kommersialisera det hela.

I ett system där tid är en bristvara är det omvårdnaden som får ta stryk. Omvårdnad kräver tid, närhet och engagemang. Ibland lyckas personalen mot alla odds sno åt sig litet tid och genomföra bra möten med patienter och anhöriga. Resultatet återfinns på tidningarnas insändarsidor, ofta under rubriken ”Dagens ros”. Tacken vittnar om att det är relationen som haft betydelse, att man blivit sedd, känt tillit och upplevt att personalen bryr sig trots svåra förhållanden med överbeläggningar, köer och brist på personal.

Alla människor har behov och om en person inte kan sköta de grundläggande behoven som att andas, äta, gå på toa, sova eller sköta sin hygien m. m. behövs omvårdnad. De personer som inte kan sköta sin egen omvårdnad kan vara barn, vuxna eller äldre och de kan vara nyopererade, ha allvarliga, multipla sjukdomar eller komplicerade behandlingar.

Hur man än ser på det så är denna omvårdnad nödvändig och kan inte beskrivas vara ”basal” eller enkel, en sådan omvårdnad är avancerad och utförs under komplexa förhållanden, ibland är den livsnödvändig.

Till Statens medicinsk-etiska råds försvar ska tilläggas att de i slutet av sin diskussion har en liten brasklapp, då de skriver att det finns andra värden än de som rapporten behandlar, ”inte lika påtagliga” men ”värda att fundera över”. Man får hoppas att Sveriges kommuner och landsting, när de har funderat färdigt, förstärker personalresurserna inom äldrevården. Jag har inget emot robotar, men de ska användas för att förstärka vårdåtgärder, inte ersätta omvårdnad utan användas för uppgifter utan relationsaspekter.

Trots att vården blir alltmer specialiserad minskar andelen specialistsjuksköterskor. Detta får allvarliga konsekvenser för patienterna. Operationer har ställts in vid flera sjukhus och vårdplatser har stängts på grund av att det saknas specialistutbildade sjuksköterskor.

Tillgången på sjuksköterskor, barnmorskor och läkare har, i förhållande till befolkningen, ökat med tio procent mellan år 2007 och 2012. Det enda undantaget är specialistsjuksköterskorna som istället minskade sin andel med sex procent under samma tidsperiod. Ända sedan år 1995 då Socialstyrelsen började redovisa andelen specialistutbildade sjuksköterskor har andelen sjunkit och år 2012 var endast 46 procent av sjuksköterskorna specialistutbildade.

Socialstyrelsen anger som möjliga orsaker till den nedåtgående trenden att specialistutbildning inte lönar sig, att arbetsuppgifterna inte skiljer sig nämnvärt från en grundutbildad sjuksköterskas samt att lokala och regionala fortbildningar prioriteras.

Fortbildning på lokal och regional nivå behövs för all personal under hela yrkeslivet. Men bristen på specialistutbildning kan inte lösas med att landsting och kommuner tar över utbildningen. Det är oroande när utspel utifrån regionalpolitiska intressen hotar sjuksköterskornas specialistutbildning.

Specialistsjuksköterskan ska vara specialist i omvårdnad och kunna omsätta kunskaper och färdigheter i många skiftande komplexa situationer. Forskning visar ett direkt samband mellan sjuksköterskans kunskap och patienternas möjlighet till överlevnad, symtomminskning och välbefinnande. En kunskapsbaserad och säker vård behöver sjuksköterskor utbildade på avancerad nivå med både en yrkesexamen och en generell examen i omvårdnad.

Det behövs inte bara fler specialistsjuksköterskor, utbildningen måste också förbättras. När Universitetskanslersämbetet (UKÄ) utvärderade utbildningarna förra året fick 79 av 134 omdömet bristande kvalitet.

Utvärderingen visade att den verksamhetsförlagda utbildningen inom många specialistutbildningar hade stora brister. Sjuksköterskor under specialistutbildning handleddes ofta av sjuksköterskor som själva saknade specialistkompetens och tillräcklig akademisk kompetens.

En orsak till specialistutbildningarnas bristande kvalitet är att varje enskilt lärosäte har svårt att säkerställa hög kompetens inom varje område. Därför behövs ett Nationellt samverkansorgan där lärosäten, arbetsgivare och professionsföreträdare kan planera för lärosätenas kompetens och vårdens långsiktiga behov.

Svensk sjuksköterskeförening har under flera år krävt en ny modell för specialistutbildningen. För att möta vårdens utveckling behövs en förnyelse av utbildningskombinationer, inriktningar och fördjupningsområden samt utbildningens längd. En flexibel struktur för specialistutbildning underlättar samläsning mellan olika inriktningar och mellan lärosäten.

Svensk sjuksköterskeförening föreslår att regeringen tillsätter en utredning som skyndsamt lägger förslag till en ny modell till specialistutbildning för sjuksköterskor.

Ania Willman
Ordförande i Svensk sjuksköterskeförening

 

Relaterad information

Ania Willmans krönika i Omvårdnadsmagasinet nummer 2, 2015

Ami Hommels krönikor i Omvårdnadsmagasinet

  • Foto av Ami Hommel

    Låt oss vända bilden

    Jag har nyligen varit i Shanghai där jag var inbjuden föreläsare på en konferens på The 6th people hospital. Jag hade möjlighet att göra studiebesök på sjukhuset där vissa delar var 120 år gamla och andra helt nybyggda eller nyrenoverade. Oj, så annorlunda!
  • Fotografi av Ami Hommel

    Almedalen - cirkus eller viktig mötesplats?

    Under de dagar som jag var på plats i Almedalen slogs jag flera gånger av vilket fantastiskt land Sverige är med tanke på den öppenhet som råder under Almedalsveckan.
  • Gästkrönikor i Omvårdnadsmagasinet

    Gästkrönikörer som medverkat i Omvårdnadsmagasinet.